Kritiken mot SVT:s utfrågning visar att han inte förstår vad journalistik är.
I en debattartikel i Expressen skriver youtubern Henrik Jönsson att han ställde upp i SVT för att han ville ha en debatt om ”SVT:s ideologiska slagsida.
Han blev totalt avklädd av utfrågaren Anders Holmberg.
Med samma kritiska grepp som han använder mot alla makthavare som ställer upp i 30 minuter kunde Holmberg visa att Henrik Jönsson klipper citat och påståenden ur sina sammanhang för att de ska passa hans åsikter och teser. Som han presenterar dem har de alltså inget med verkligheten att göra.
Hade Holmberg gått med på premissen att han var Henrik Jönssons motpart hade han ju bekräftat Jönssons tes
Eller annorlunda uttryckt: genom sin metod att förändra innebörden i andra människors uttalanden ljuger Henrik Jönsson.
Nu skriver Henrik Jönsson ett magsurt debattinlägg i Expressen och hävdar att SVT bara ville misskreditera honom.
Han var ju där för att samtala om det han uppfattar som SVT:s slagsida åt vänster. Att SVT, med Åkessons ord, är en del av ”klägget”.
Det finns två problem med detta.
För det första finns det ingen forskning som visar att Henrik Jönsson skulle ha rätt. I enskilda program kan det finnas en slagsida, ibland åt vänster, ibland åt höger. Men totalt sett går det inte att se någon sådan tendens. Det har visats i flera oberoende studier.
För det andra är det inte journalistikens uppgift att debattera Henrik Jönssons påståenden. I debattartikeln skriver han att den intervju i 30 minuter som nu diskuteras i alla sociala medier bevisade hans tes. Eftersom Anders Holmberg granskade honom kritiskt är SVT en del av klägget.
I praktiken är det precis tvärtom. Hade Anders Holmberg avstått från sin kritiska granskning hade han ställt sig på Jönssons högersida. Och hade han gått med på premissen att han var Henrik Jönssons motpart hade han ju bekräftat Jönssons tes.
Det är ett växande problem i svensk samhällsdebatt, att allt fler verkar utgå ifrån att alla som visar sig i offentligheten drivs av en politisk agenda. Det är en bild som särskilt framhävs av extremhögern, som vill skapa bilden att allt är en fråga om åsikter. Att sanning är något relativt. Den utvecklingen är intressant. För några decennier var det den mer extrema vänstern som hävdade ungefär samma sak. Men då var tesen att alla egentligen sprang storkapitalets ärenden.
Jag menar att vi måste tänka tvärtom. Det går att presentera sanningar på ett opartiskt sätt. Det går att göra journalistik på traditionell vis.
Det enda rimliga för en opartisk journalist (till skillnad från en opinionsjournalist) är alltså inte att inta en position, utan att ställa kritiska frågor, oberoende av vem som sitter framför i studion.
Och detta var exakt vad Anders Holmberg gjorde.
Han gav Jönsson samma behandling som Ebba Busch eller Magdalena Andersson eller vilken som helst av de makthavare som varit med i hans program.
Det är en underdrift att säga att Henrik Jönsson inte klarade den prövningen.
Det var som att se en oerhört uppblåst ballong pysa ned till en skrumpnad liten plastbit.
Hålen var stora.
Det tog bara en halvtimme.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
