Nej, kärnkraften är inte hållbar

Ledare Det energislag högern värnar så hett om saknar rimlig slutförvaring och är så dyr att investera i att ingen vill göra det. 

I veckan förklarade den svenska regeringen att man instämmer i EU-kommissionens så kallade taxonomiförslag. Där vill man bland annat att kärnkraft ska kunna bedömas som ett hållbart energislag. Men är det verkligen det?
Det borde bjuda emot att tala om kärnkraften i termer av hållbarhet när det fortfarande saknas just hållbara lösningar vad gäller det farliga radioaktiva avfallet. Detta staplas på hög världen över i hopp om att någon ska ta itu med frågan.
Tyskland stänger sina reaktorer, men landet saknar en definitiv deponering av avfallet. Frankrike, som satsat stort på kärnkraften, har en slutförvaring, men denna rymmer bara bråkdelen av allt giftigt avfall som franska reaktorer producerar.

Sverige och Finland har kommit rätt långt i sin planering av hur avfallet slutligt ska hanteras, men det finns forskarinvändningar mot hur säker inkapslingen blir. Besked hur vår regering ställer sig om slutförvaret av kärnavfallet väntas om några veckor.
Men även om regeringen skulle ge klartecken är den globala bilden dyster. Efter ett halvt århundrade av kärnkraft saknas verkliga lösningar av hur man ska hantera det avfall som kan skada människor i tusentals år. EU har i sitt förslag ställt ett villkor som kärnkraftsanhängarna mörkat. För att kallas hållbar måste det finnas färdigt slutförvar av avfallet. Det är ännu avlägset.
Och uran till kärnkraften importeras från instabila länder som Kazakstan, där oroligheter nyligen gjort att många dödats eller fängslats. Vad gör vi om leveranserna av uran plötsligt en dag stoppas? Knappast hållbart.

Så snacket om hållbarhet måste beskrivas som ett fall av greenwashing, att någonting som inte är särskilt grönt medvetet förskönas.
Men måste vi hyckla? Räcker det inte med att förklara att vi – antingen vi gillar kärnkraft eller inte – behöver våra existerande svenska reaktorer ännu några år, för att klara en starkt stigande elförbrukning?
Ungefär det sade statsminister Magdalena Andersson i riksdagens partiledardebatt i går. Men med tillägget att tala om kärnkraft som ett hållbart energislag är ett ”ointellektuellt sätt att resonera”. Det var, kan man säga, ett öppenhjärtigt medgivande av att EU:s taxonomiförslag i första hand är en semantisk härdsmälta mellan tyska och franska intressen i energifrågan.
Skrivningar i EU:s förslag om att vi – trots stora CO2-utsläpp – ska gynna gasinvesteringar är tänkt att glädja tyskarna, som nu är på väg att stänga sin kärnkraft. Fransmännen som älskar detta energislag har fått formuleringar som inte ska hindra några nya reaktorer. Och små nationer som Sverige reduceras i taxonomifrågan till åskådare av redan fattade beslut.
Men talet om hållbarhet piggade upp oppositionen inför gårdagens partiledardebatt. Man drog den evinnerliga visan om att nu ska det byggas ny kärnkraft. Man läste det som om man fått klartecken – till och med från den socialdemokratiska regeringen – att det är fritt fram att bygga nya reaktorer. De borgerliga glömde i debatten att det inte finns något formellt stopp för sådana byggen, men att de är mycket dyrare än vind och sol och att det tar tid, när massor av ny el behövs nu, inte i morgon.