Hans motstånd mot nationella minoriteters kultur rimmar väl med Tidöregeringens.
Lars Trägårdh har hamnat i blåsväder för sitt arbete med regeringens kulturkanon. Landets nationella minoriteter känner inte att de blir lyssnade på i hans arbete.
Under ett möte för några veckor sedan förklarade Trägårdh att det inte är aktuellt med en ordnad dialog om deras roll i en kulturkanon.
– Jag har ingen gräddfil för vare sig tornedalingar eller bandyälskare, säger Lars Trägårdh enligt Dagens Nyheter.
Det är logiskt. Redan tidigare i år sade Trägårdh att han är emot den svenska minoritetspolitiken. Han kallade det för ”vansinne”.
Nu säger han att regeringen får ta honom i örat om de inte är nöjda.
Den här förskjutningen var skälet till att Tidöregeringen beslutade att helt skrota stödet till etniska organisationer
Jag tror han kan vara lugn för sina öron. För även om det står i direktiven att utredningen om kulturkanon ska ta hänsyn till minoriteternas perspektiv talar det mesta för att regeringen delar hans bild av hur minoriteters kultur ska behandlas.
Förr, på den tiden då svensk integrations- och minoritetspolitik formulerades, ansåg de flesta partier att en fungerande integration i det svenska samhället krävde att de minoriteter vi har i landet, uråldriga eller nya, också kunde stärka den egna gemenskapen.
Den nationella gemenskapen kan bara uppstå och fungera om de små gemenskaperna är starka. Den som känner sig hemma i det lilla har enklare att känna sig hemma i det stora, var tanken.
I dag är perspektivet det omvända. Sverigedemokraternas och Tidöregeringens projekt handlar om att stärka en nationalistisk, närmast mytologisk bild av vad som är svenskt, och sedan se till att alla som bor i landet förstår att de ska anpassa sig till detta.
Den här förskjutningen var skälet till att Tidöregeringen beslutade att helt skrota stödet till etniska organisationer (som alltså inte är det samma som de nationella minoriteternas organisationer). Det var marginellt med pengar sett till hela statsbudgeten, knappt 20 miljoner, men för varje organisation var det viktiga pengar. Bland de etniska organisationer som fått stöd kan till exempel nämnas Sverigeesternas Riksförbund, Finlandssvenskarnas riksförbund, Turkiska riksförbundet och SIOS, som är en samarbetsorganisation mellan olika etniska föreningar.
För många har de etniska föreningarna varit den första kontakten med det svenska sättet att göra föreningsliv, och i förlängningen en väg in i det svenska samhället, arbetslivet och vardagen.
Men det är en typ av organisering som Tidöregeringen ogillar. När beslutet fattades gick Liberalerna i spetsen för neddragningen.
– Antingen fokuserar man på aktivitet för alla, oavsett var du kommer ifrån. Eller så fokuserar man på etnicitet. Liberalerna tror inte på att ett fokus på etnicitet bidrar till integration, sade partiledaren Johan Pehrson.
Så nej, regeringen kommer nog inte ta Lars Trägårdh i örat. Inte så länge dess projekt handlar om att motarbeta minoriteters identitet snarare än att stärka dem.
Inte så länge de ser klaner, maffia och kriminalitet i varje försök att stärka en etnisk gemenskap som inte är majoritetssamhällets.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
