Ledare Dagens Industris ledarsida ser problemen med Kinas växande makt, men drar inte några konsekvenser av sitt resonemang.
”Världen måste leva med Kina-dilemmat”, skriver Dagens Industri på ledarsidan med anledning av att Vinter-OS snart inleds i Peking.
Det är lätt att hålla med.
Kina har under de senaste decennierna utvecklats till en supermakt som alla länder och de flesta företag i världen måste förhålla sig till. Västvärldens handel med Kina ökar hela tiden, det är EU:s främsta handelspartner, samtidigt som landet går i allt mer auktoritär riktning.
Skribenten Henrik Westman konstaterar också att det är kostsamt för de företag som försöker mopsa mot regimen i Peking. Som när H&M slog fast att de inte handlade med bomull från Xinjiang, och snabbt tappade marknadsandelar i Kina. Därefter har H&M varit tystare.
Även detta är lätt att hålla med DI om.
H&M försökte göra det han föreslår. Och misslyckades.
Men sedan slår det på något sätt slint i Westmans resonemang. Han skriver att det finns goda skäl att vara på plats och ”försöka påverka situationen, exempelvis genom att vara en bra arbetsgivare med värderingar förankrade i västerländsk demokrati”. Företag och politiker bör också fortsätta att kritisera kränkningar mot de mänskliga rättigheterna.
Jag håller med även om den saken, men det saknas något viktigt. Westman tycks ju ha glömt bort vad han skrev bara några rader tidigare.
H&M försökte göra det han föreslår. Och misslyckades. De tvingades till tystnad. Det kinesiska systemet har nått en styrka då det kan göra så. Om H&M skulle följa Westmans råd i den andra delen av hans resonemang hade de tappat ännu mer.
Kanske beror Westmans parallella spår på att han inte vill se att det finns en verklig paradox, både i den moderna kapitalismen och i relationen till Kina. Det är trots allt inte så enkelt som att starka västerländska regeringar och starka företag kan gå in i Kina och vara med och påverka. Det var den drömmen alla hade för 25 år sedan, när det framstod som att kapitalism och demokrati skulle gå hand i hand.
Men det gjorde de inte.
Kina visar att kapitalism kan frodas utmärkt väl i diktatur, och otaliga är de makthavare i världens många semi-demokratiska länder som ser detta, och noga både läser och följer den kinesiska instruktionsboken.
Dagens Industris resonemang om att alla som är där måste prata mänskliga rättigheter tenderar att bli som en ursäkt för att fortsätta med business as usual.
Faktum är att vi kanske kommit till den punkt då företag och regeringar, eller för den delen idrottsförbund och olympiska kommittéer, står vid ett vägskäl. Att det kan kosta på att ställa upp för värden som demokrati och mänskliga rättigheter.
Och visst, där menar DI:s ledarsida att det var rätt att rikta diplomatiska bojkotter mot OS, så vi är kanske hyggligt överens ändå. Men en analys av Kina i dag måste också ta upp den allra mest brännande frågan – är affärerna viktigare än de mänskliga rättigheterna? Eller är dags att skaffa sig en ny strategi?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
