Ångest kan göra så att det känns som att man inte har något fäste. Hjärtat kan slå så hårt att det gör väldigt ont. Att vara sjukskriven med psykisk diagnos handlar inte om att inte vilja jobba, skriver Nina Ahlzén.
Jag läste att du var lite oroad över den psykiska ohälsan. Att sjukskrivna med en psykisk diagnos kraftigt ökar gör dig orolig står det. Du tycker att det är farligt att vara borta från jobbet när man fått en psykisk diagnos. Att det är farligt att inte ha rutiner i sitt liv. Mycket farligare än till exempel för den som brutit benet. Du vill hitta andra lösningar än att vara sjukskriven.
Jag läste att du inte vet exakt hur dessa lösningar ska se ut men att det är viktigt att den sjuke och Försäkringskassan bättre ska samarbeta kring detta och få den sjuke snabbt tillbaka till jobbet. Eftersom fyra av tio sjukskrivna har fått en psykisk diagnos tycker du att det verkligen finns skäl att se över om sjukförsäkringssystemet är anpassat för psykisk ohälsa och om den är rustad för den ökningen.
Jag känner mig lite vilsen Uffe.
Jo, jag har ju sådan diagnos. Psykisk alltså. Jo, rutiner är bra. Att arbeta är jättebra. Rent av livsviktigt. Att höra till, vara behövd. Tjäna pengar. Göra rätt för sig. Det vill jag!
Men. Jag kan inte.
Under min senaste depression behandlades jag med SSRI-preparat. Det vet du vad det är. Jag fick också bensodiazepiner mot min svåra ångest. Efter några veckor klarade jag inte av att lämna soffan utan kröp till toaletten. Ångest kan göra så att det känns som att man inte har något fäste. Hjärtat kan slå så hårt att det gör väldigt ont. Det kan bli svårt att se. Man kan få tunnelseende. Jag svettades och frös. Då ångesten gör att man mår mycket illa, slutade jag i det närmaste att äta. Det gjorde att jag blev ganska svag och trött. Eftersom depressionen innebär förhöjda kortisolvärden och att hippocampus minskar i storlek på grund av att nybildningen av nervceller inte fungerar lika bra som tidigare, eller helt enkelt dör, så kallad atrofi, fick jag också svårt med minnet.
Jag sov mest. När jag vaknade grät jag.
Ofta fick jag ringa återbud till psykiatern på grund av ångest. Jag vågade inte ta bussen dit.
Ja Uffe. Jag började tänka på självmord. Jag kunde inte jobba. Jag kände mig som en parasit. Jag gjorde inte rätt för mig. Eftersom jag inte orkade svara så ofta i telefon eller på sms, slutade mina vänner att höra av sig. Jag förstod dem. Jag hade själv inte orkat med en sådan som jag. Jag hatade mig. Vilket äckel jag var!
Självmordet var nu det enda jag tänkte på i stort sett. När läkaren ibland frågade om jag hade sådana tankar svarade jag nej. Ja, jag ljög. Jag ville inte vara besvärlig. Jag var sjuk. Men det syntes ju inte!
Jag sminkade mig. Jag tog extra lugnande medicin när jag träffade någon. Jag verkade frisk. Det syns inte på dig! sade förvånade människor när jag någon gång berättade om min depression och ångest.
Du vet Uffe, det syns inte!
Jag har inget minne av vad som hände sedan jag tagit alla bensodiazepiner, SSRI-preparat och diverse värktabletter, lagt mig i badkaret och skurit sönder armarna en kväll. Jag hade låst ytterdörren.
Men Uffe, jag vaknade efter några dagar. Någon hade larmat polisen. Det var bra. Tycker jag nu.
Då kändes det som ett nederlag. Att inte kunna arbeta är så fruktansvärt!
Och att sedan inte ens klara att ta livet av sig! Det gör att man vill dö.
Jo, Uffe. Jag blev så ledsen när jag läste att du tycker att man ska jobba när man är sjukskriven med psykisk diagnos. Inte för att jag inte vill.
Det är ju så att det är min högsta önskan! Jag vill vara behövd och ha rutiner.
Hade det inte varit för sjukdomen bara. Då hade jag arbetat. Då hade jag känt mig behövd. Då hade jag ingått i ett sammanhang. Jag hade förtjänat min lön! Jag hade kunnat njuta av semester! Jag hade kunnat gå på after work!
Om det bara inte var för ångesten.
Om det bara inte var för att jag är sjuk.
Om det bara inte var för att jag inte klarar av att arbeta för att jag är sjuk.
Om det bara inte var för att varje dag är en kamp emot ångest och självmordstankar.
Hjärtliga hälsningar!
Nina
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
