Marknadshyrornas förespråkare gör det bekvämt för sig och talar enbart om fördelarna. Men med marknadshyror är det samtidigt nödvändigt med social housing, skriver Nina Lundström (FP).
Den svenska hyresmarknaden är annorlunda jämfört med andra länder. Sverige har inte marknadshyror och social housing. Den svenska hyresmarknaden är i grunden öppen för alla.
En rapport från en myndighet ansvarig för bostadsfrågor, Boverket, har därför väckt stort intresse genom argumentationen för marknadshyror. Frågan om marknadshyror är ett laddat ämne.
Bristerna på den svenska bostadsmarknaden har kommenterats av många internationella organ. Svårigheten att snabbt hitta en bostad hämmar tillväxten. Boverkets rapport menar att om hyrorna vore högre skulle efterfrågan minska. Bostadskön försvinner om priset blir tillräckligt högt. Med högre priser tvingas folk att flytta till mindre bostäder och säga upp bostäder som är för dyra.
Om priserna på hyresrätter skulle ökas markant genom införande av marknadshyror skulle efterfrågan på vissa hyresrätter minska. Men det skulle samtidigt vara nödvändigt med en ny bostadsmarknad med social housing, med offentliga subventioner och kösystem för hushåll med låga inkomster. De som har möjlighet skulle sannolikt välja att äga sin bostad för att slippa osäkerhet, med följden att trycket och prisutvecklingen på ägarmarknaden skulle öka allt mer. För trots att det finns efterfrågan på äganderätter byggs det inte tillräckligt. Det lönar sig för byggföretag att ha mark som inte exploateras.
Om det politiska målet vore att minska folkets behov, och beteende, genom höga priser så vore det enkelt. Så fort ett behov utvecklas kan man höja priset för att minska efterfrågan. Med höga priser på sjukvården skulle köerna minska. Höga priser i kollektivtrafiken skulle avskaffa trängseln. Men i alla beslut måste olika intressen vägas mot varandra. Höga priser i kollektivtrafiken gör att folk till exempel väljer att åka bil i stället.
Finland genomförde en stor hyresreform på 1990-talet. Där äger i dag 67 procent sin bostad. 18 procent bor i social housing och 15 procent i marknadshyresbostäder. Marknadshyresbostäder i Helsingfors är 40 procent dyrare än social housing. Frågan är varför social housing behövs? Varför klarar inte den fria hyresmarknaden att lösa bostadssituationen?
Den svenska hyresmarknaden är annorlunda jämfört med övriga länder, här är hyresmarknaden öppen för alla. Dessutom saknas ett utbud av småskaligt privatägda bostäder vilket finns i många andra länder. Den svenska hyresmarknaden består i huvudsak av stora bolag. Därför haltar jämförelser med hyresmarknaden i till exempel Tyskland, där 60 procent av hyresbostäderna ägs av små privata uthyrare med 1–15 lägenheter. Det är skillnad att hyra från andra privatkonsumenter jämfört med starka professionella hyresvärdar.
Marknadshyrornas förespråkare gör det ofta bekvämt för sig och talar enbart om fördelarna. Men faktum är att samtliga länder som i dag har en oreglerad hyresmarknad även har en subventionerad och reglerad marknad som styrs av politiker – social housing. Förespråkarna för marknadshyror bör därför ta ställning till följande frågor:
Vilka medborgare ska vi politiker peka ut som får rätt att köa till dessa bostäder med lägre hyror? Ska man få bo kvar om man får högre lön? Vilken hyra ska politiker sätta?
Politik är alltid en avvägning mellan olika intressen. Vi sätter konsumentperspektivet främst. I en marknadsekonomi är valmöjligheter och efterfrågan från konsumenten drivkrafter för utveckling. Från Folkpartiets sida ser vi inte någon upplåtelseform som bättre än någon annan, det är konsumentens efterfrågan som ska styra.
Hyresmarknaden behöver fungera bättre och det behövs reformer för att öka konsumentens frihet. Men frihet kan, och ska, kombineras med socialt ansvar.
Nina Lundström (FP), riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
