Jag vill aldrig mer höra 7-Eleven få cred för att de skulle ”stå upp för mänskliga rättigheter”. Det är helt enkelt inte sant.
Så här en vecka efter Stockholm Pride är det flera saker som fortfarande retar mig, varav den här texten ska handla om en av dem. Gissa vilken!
Bubblare: Det kommer inte handla om att alliansen till slut fått tummen ur och vill inkludera transpersoner i hetsskyddet (något som kunde ha hänt redan 2010, om inte samma allianspartier hade röstat ner förslaget). Det kommer heller inte handla om Stockholm Prides förbud mot separatistiska programpunkter, ett förbud som inte bara slog mot IPOC:s punkt utan också den poesiworkshop jag helst hade velat göra separatistisk för unga transpersoner.
Det här kommer handla om att jag borde få retroaktiv timlön från 7-Eleven.
7-Eleven var huvudsponsor för årets Stockholm Pride. Regnbågsflaggan vajade i alla butiker, en symbol för fest och kärlek, budskap som de alltså betalar för att få associeras med. Det har inte alltid varit så. Hbtq-rörelsen har mött betydligt mer motstånd och hat än vi gör i dag och för inte särskilt länge sedan hade det varit ekonomiskt ologiskt för ett företag att vilja förknippas med oss.
Vad har hänt sedan dess? En av mina hjärtevänner kom ut för sin uppväxtfamilj för tio år sedan och efter det har hen jobbat så hårt, i så många timmar, dagar och år, för bli accepterad. Hen har utbildat sina vänner, klasskamrater och kollegor i transfrågor. Hens kamp har pågått parallellt med många tusen andra, som delar samma berättelse. Kampen har gett resultat. Men det har tagit tid.
Så låt oss tala om tid.
Att lönearbeta är att sälja åtta timmar av sin dag till underpris, för att en inte har något val. Överskottet av den tiden, vinsten, går till aktieägare. Det är våra liv som försvinner i deras fickor.
Pink washing handlar också om företag som tjänar pengar på vår tid. Det här handlar om tio år av min hjärteväns liv. Det handlar om tiden det tagit oss att ladda symbolen regnbågen med kärlek istället för förakt – och allt som behövs är några klick på en reklamares dator för att 7-Eleven ska kunna nyttja och gå med vinst på symbolen.
7-Eleven borde betala retroaktiv timlön till alla hbtq-personer.
Med tanke på att det är ett företag jag försöker övertyga, så gäller det att tala rätt språk: Vi har byggt ett kraftfullt varumärke, och ni vill ha del av kakan. Jag försökte googla vad ni ger era butiksbiträden i timlön, och kom fram till att min hjärtevän med sina tio år som deltidsarbetande för era framtida syften borde ha en lön innestående på kanske en miljon kronor (innan skatt).
Det är lite luddigt, jag vet, men jag vill ge er en lös uppfattning om vilka belopp det handlar om. Multiplicera nu det med RFSL:s medlemmar. Eller, för att vara rättvis är Stockholm Pride en lokal festival, vi kan köra på RFSL Stockholms medlemmar – drygt 1 900 personer.
Jag vet inte hur mycket 7-Eleven sponsrade årets Stockholm Pride med. Men skulle 7-Eleven betala vad kampen faktiskt har kostat oss så skulle de inte tycka det var värt det. Så hårt kämpar vi. Så många av oss lider för att den här världen skulle bli bättre. Ett klick, i en reklamares dator.
Jag vill inte ha deras pengar. Men jag vill ha ett samtal om hur Pridefestivalerna utnyttjas av företag och politiska partier. Jag vill prata om vad hbtq-rörelserna har för alternativ, när vi nu tvingas navigera i den här världen. Jag vill do it together, do it yourself.
Framför allt vill jag aldrig mer höra 7-Eleven få cred för att de skulle ”stå upp för mänskliga rättigheter”. Det är helt enkelt inte sant. Jag vill komma ihåg: Regnbågsflaggan vajar äckligt ofta för att någon tjänar på det.
Nino Mick, kulturarbetare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
