Nolltolerans mot dålig skolpolitik, tack!

Moderaterna tar första steget mot att begränsa vinstjakten i skolan. 

I bland går det fort i de skolpolitiska frågorna. För ett par veckor sedan efter partiledardebatten kritiserades Stefan Löfven hårt för sin kritik av friskolekoncernen Academedias börsintroduktion, där hans uttalande att 60 000 barn skulle säljas på börsen förfasade vinstvurmarna.

Centerpartiets Annie Lööf konstaterade att det var tydligt att statsministern vill ta bort valfriheten i välfärden, vilket han kontrade genom att påpeka att man gärna får välja skola, men att han inte vill ha skolföretag som tar ut vinster av skattebetalarnas pengar.

Gymnasieminister Aida Hadzialic (S) var minst lika tydlig när hon i en debatt om börsnoteringen med Kristdemokraternas Ebba Busch Thor tydliggjorde ståndpunkten att det är »väldigt viktigt att vi använder våra skattemedel ändamålsenligt. Då kan inte skolan vara en marknad och lärare och elever handelsvaror på den marknaden«.

Att Socialdemokraterna så tydligt höjer rösten mot vinstdrivande företag i skolan är mer än välkommet. Det är nödvändigt att börja ta itu med detta gissel. Att Moderaterna nu delvis möter upp S, genom sitt förslag att hindra friskolor som underpresterar från att ta ut vinster, är minst sagt förvånande, men är en välkommen utsträckt hand till regeringen. Även deras budskap är alltså att vinstjakten i skolan måste begränsas.

Anna Kinberg Batra förklarar det ur alliansperspektiv oortodoxa utspelet med »moderat politik är att alla skolor ska kunna ge tillräckliga kunskaper och att vi ska ha nolltolerans mot dåliga skolor«. Skolor som inte når goda resultat ska teckna särskilda kunskapskontrakt med Skolverket, och i samma stund det sker försvinner alla möjligheter till vinstuttag fram till att bristerna åtgärdats. Sker ingen positiv utveckling ska skolorna kunna tvångsförvaltas av staten och slutligen läggas ned, vill Moderaterna.

Denna linje är ett välplanerat steg i att fortsätta utmana socialdemokraterna som den förnumstiga medelklassens parti. Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé talade redan 2015 om att de måste bli det parti som bringar ordning och reda i välfärden och att det inte borde gå att förena dålig kvalitet och vinstuttag.

Men det förslag som Moderaterna har lagt, bygger på elevernas skolresultat – dåliga resultat stoppar vinstuttag. Så långt kan det väl vara rimligt ur moderat hänseende. Men det är problematiskt när varken socioekonomisk bakgrund eller elevernas kunskaper när de började på skolan är relevant i Moderaternas modell. Och hur undviker man att chansen till vinstuttag blir ett incitament för att manipulera resultaten?

Det går däremot att hoppas på att förslaget öppnat upp ett läge för S och M att visa konkret samarbetsvilja i en viktig fråga, något även Skolkommissionen berörde i sitt delbetänkande – det behövs enighet på bred politisk front om skolan ska kunna förbättras.

Vi behöver inte mer blockpolitiskt käbbel på utbildningsfronten. Vi behöver inte bara nolltolerans mot dåliga skolor, vi behöver det även mot dålig skolpolitik. Vinstdriven skolverksamhet som går ut över eleverna är definitivt ett av de sämsta exemplen på det, det är bra att även Moderaterna förstått det.