Kvinnliga gymnasielärare är dubbelt så utsatta för stress och psykisk påfrestning som sina manliga kollegor. Vi får inte missa de chanser #metoo-rörelsen gett oss att ta itu med dessa frågor på allvar, skriver Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund.
I dag den 8 mars, den internationella kvinnodagen, är ett utmärkt tillfälle att reflektera över allt som skett i Sverige och över hela världen och som handlar om att kvinnor ska ha samma livschanser som män.
För lärares del utsätts kvinnliga lärare dubbelt så mycket som sina manliga kollegor för stress och psykisk påfrestning.
Som lärare är det viktigt att alltid ha ett jämställdhetsperspektiv och ett normmedvetet förhållningssätt. Genom att konkret lyfta fram exempel på vilka situationer lärare ställs inför i klassrummet och på skolgården i mötet med eleverna kan vi göra verklighet av våra yrkesetiska principer.
Ska vi bygga ett jämställt Sverige är skolan grundläggande. Det är här samhällets fostran görs, och värderingar byggs upp. I skolan lägger vi fundamentet för hur samhällets syn på normer, jämställdhet och människovärde ser ut. Skolan är också den plats där vi kan förstärka eller försvaga samhällets könsnormer. Lärare och studie- och yrkesvägledare är en nyckelgrupp som skall undervisa och vägleda elever till vidare studier och yrkesliv.
Särskilt studie- och yrkesvägledarnas roll är svårt underskattad då elever genom vägledningen får stöd för att hitta till ett framtida yrkesliv som passar dem som individer, utan hänsyn till kön eller könsidentitet.
Det är viktigt att skolan är en jämställd arbetsplats där både kvinnor och män arbetar och har jämlika och rättvisa villkor. Så är det inte idag.
SCB:s besvärsundersökning visar exempelvis att besvär till följd av stress och psykisk påfrestning upplevs i snitt av 11,2 procent i samtliga yrken.
Men för de med arbeten som kräver teoretisk specialistkompetens (där lärare ingår) är motsvarande nivå 14,5 procent. För gymnasielärare är siffran 17,0 procent och för grundskollärare hela 22,1 procent.
Och det är värre ställt för kvinnor än män.
- Av gymnasielärare, där andelen kvinnor är drygt hälften, uppger 11,5 procent av männen sådana besvär i jämförelse med 21,7 procent av kvinnorna.
- I grundskolan, där andelen kvinnor är tre fjärdedelar, uppger 22,2 procent av kvinnorna sådana besvär.
Att förstärka sex- och samlevnads- utbildningen i skolan, som föreslogs häromdagen av MeToo-uppropen, är ett bra sätt att ge detta arbete extra kraft.
Höstens uppmärksamhet kring MeToo och sexuella trakasserier och övergrepp har också visat att skolan är en del av samhället och tyvärr inte förskonad från destruktiva strukturer. Dessa strukturer måste vi arbeta aktivt med att förändra. Vi behöver rapportera och anmäla alla former av sexuella trakasserier och övergrepp.
Det är dags att ta tag i detta på allvar! Jag tror att ett bra skolsystem där lärare från första början får tid att se varje elev och skapa relationer har bättre förutsättningar att se till att dessa situationer inte uppkommer.
Sexuella trakasserier handlar om att utnyttja rådande strukturer och normer. Att förstärka sex- och samlevnadsutbildningen i skolan, som föreslogs häromdagen av MeToo-uppropen, är ett bra sätt att ge detta arbete extra kraft.
Skolan är en arbetsplats och sättet att förhålla sig till varandra är en del av det vi kallar för psykosocial arbetsmiljö, vilket i allra högsta grad är en facklig fråga. Att vi talar om dessa frågor idag är viktigt. Jag oroar mig dock för att vi inte tar vara på tillfället som MeToo gett och att vi väjer för de verkligt besvärliga frågorna om vårt eget individuella, såväl som kollektiva, ansvar.
När utgångsläget är att kvinnor och män har så väldigt olika villkor arbetsmiljömässigt så inser vi alla att det återstår mycket arbete innan samhället är jämställt.
Åsa Fahlén är ordförande i Lärarnas Riksförbund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
