Nordeachefen som en trotsig femåring

En bank som ska ha framgång måste känna sina kunder och försöka möta dem med respekt. Oavsett utgången idag dröjer sig frågan kvar om Nordea i längden kan ha kvar Wahlroos, själva sinnebilden för egoism och girighet.

Idag möts Nordeas aktieägare till den stämma som ska besluta om huvudkontoret ska flyttas till Helsingfors. Det krävs kvalificerad majoritet för att få igenom en flytt, och det stödet ser ut att finnas.

I höstats, när det ännu var en öppen fråga hur aktieägarna skulle ställa sig, spekulerades i vad som skulle hända vid ett nej – kunde den nuvarande ledningen med styrelseordförande Björn Wahlroos i spetsen då sitta kvar?

Oavsett utgången idag dröjer sig frågan kvar om Nordea i längden kan ha kvar Wahlroos, själva sinnebilden för egoism och girighet.

En bank som ska ha framgång måste känna sina kunder och försöka möta dem med respekt.

Men Nordea skiter i sina äldre, föga uppkopplade kunder, lägger ner deras bankkontor på löpande band. Nu är bara tre kontantkontor kvar, samtidigt som Wahlroos hävdar att 80 procent av mänskligheten är finansiella idioter.

Har han glömt att skattebetalarna var sådana finansiella idioter att de plöjde ned 40 miljarder för att hindra Nordeas föregångare att gå omkull för snart 30 år sedan? Det skedde därför att vi fortfarande ansåg att banker var viktiga samhällsbyggare.

Men är Nordea det idag? Knappast. Gång på gång ertappas banken med fusk, medarbetare som har lukrativa sidoaffärer, penningtvätt, skattesmitare i den omtalade Panamaläckan och tusentals nya jobb i Polen där demokratin krymper för varje dag.

Kan man ha en företagsledare som agerar som en trotsig femåring? Hade vi haft mer ansvarsfulla, långsiktiga aktieägare i Nordea skulle de slängt ut Wahlroos för länge sedan.

»Samhällsbyggare« är ett ord som nyliberalen Wahlroos inte ens kan stava till. Han har tvärtom gett fribrev åt nya skumraskaffärer genom att säga att »i en dynamisk kapitalism tänjer man på gränserna för vad som är tillåtet«.

Att Nordea hamnar sist i de kundbetyg som bankerna får, där kunderna klagar just över det bristande samhällsansvaret, är ingenting som bekymrar de institutionella aktieägarna, bara de får sin rundhänta avkastning.

En av dessa storägare tycker att Wahlroos är »överbetald« med sina tre miljoner i arvode, men tänker hyggligt nog inte driva frågan på stämman. Andra ägare har charmats av uppgiften att Nordea skulle tjäna 9 miljarder på en flytt. Men räknar man in sju fackförbund och ett stort antal enskilda, som tagit sina pengar och lämnat banken, blir nog netto inga glädjesiffror.

Flytten till Helsingfors sker i protest mot att den svenska regeringen vill att bankerna ska betala en avgift, för att vi ska rusta oss mot en ny bankkris. Wahlroos säger sig föredra att ingå i EU:s bankunion.

Men efter flera års diskussioner är EU:s bankunion fortfarande inte färdig, oenigheten kvarstår om hur man finansiera bankkundernas insättargarantier. Det är naivt att tro att bankunionen skulle vara gratis. Efter en flytt får Nordea nog räkna med att få åka på några rejäla avgifter, som helt ändrar den kalkyl som stämman fått se.

Så varför envisas Wahlroos med att vilja flytta, när skälen är så skakiga? Det är nog så banalt att han vill straffa de dumma sossarna.

Men kan man ha en företagsledare som agerar som en trotsig femåring? Hade vi haft mer ansvarsfulla, långsiktiga aktieägare i Nordea skulle de slängt ut Wahlroos för länge sedan.