Varför kräver inte föräldrar den barnomsorg de har rätt till? Lagen är tydlig – föräldrar som förvärvsarbetar, studerar, är arbetslösa eller föräldralediga ska erbjudas barnomsorg, även på sommaren. Ändå visar Kommunals rapport Sommarlovshetsen att fyra av fem förskolor stänger på sommaren. Var femte förälder har inte fått något erbjudande om sommaromsorg.
Hälften av föräldrarna, med barn i ålder två till nio år, känner press att begränsa tiden som barnen är i förskola eller på fritidshem under sommaren. De rättar sig efter beskedet om att verksamheten har sommarstängt och lägger sommarlovspusslet med bitar som att föräldrarna delar på sina semestrar och att barnen skickas till släktingar.
Är föräldrarna fega? Eller vet de inte att de har rätt till barnomsorg på sommaren? Kommunals undersökning visar att det finns fler skäl. Det handlar både om en krass ekonomisk verklighet och de normer föräldrarna möter och själva har med sig.
Stängning av förskolor och fritidshem på sommaren infördes som en besparing. Kommuner får stänga om de erbjuder alternativ i en verksamhet där barnen känner till lokalerna och personalen. I Kommunals undersökning svarar en stor grupp föräldrar att de inte har fått ett sådant erbjudande. Att ordinarie verksamhet stänger och att barnen inte känner personalen som jobbar på sommaren är vanliga skäl till att föräldrarna känner press.
Sommarlovspressen handlar också om drömmar och värderingar. Föräldrarna känner sig pressade för att de själva vill att deras barn ska ha ett långt sommarlov och att andra barn har långt sommarlov. Det här är normer och drömmar som leder föräldrarna in i en omöjlig ekvation som den enskilda familjen tvingas lösa.
Hur har dessa drömmar och normer uppstått? Regeringens familjepolitik som betonar familjens rätt att välja, har troligen bidragit. Fast väldigt få familjer väljer vårdnadsbidrag eller flerfamiljslösningar för barnomsorg ser det ut som om familjerna har ett val och att det är ett möjligt alternativ att en förälder är hemma med barnen. En annan förklaring är att det politiska samtalet om barnomsorgen och skolan starkt betonat lärandeuppdraget. Det har gått så långt så att förskolan ibland uppfattas som en skola. Kanske en skola med korta dagar och långt sommarlov?
Så länge föräldrarna enbart ser till sin egen familj kan det verka rationellt att inte klaga för att barnomsorgen stänger. Hur många föräldrar vågar gå emot en föreståndare som säger att de måste stänga på sommaren för att ha råd med den personaltäthet de vill ha under ”terminerna”?
I dag pågår en utveckling där kommuner omvandlar barnskötartjänster till förskollärartjänster, med hänvisning till den nya skollagen som träder i kraft 1 juli i år. De kommunerna har missuppfattat den nya lagen. Den svenska barnomsorgsmodellen bygger fortfarande på att förskola och fritidshem både bidrar till goda uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera barns utveckling och lärande och möjliggör för föräldrar att förena föräldraskap och förvärvsarbete eller studier. En sådan verksamhet behöver både förskollärare och barnskötare.
Föräldrar ska slippa välja mellan barn och jobb. De ska kunna välja båda och de ska inte tvingas in i omöjliga ekvationer. För att uppnå det behövs förskolor och fritidshem med bra bemanning och resurser. Där barn kan ha sommarlov – åka på utflykter, bada, slappa och leka på stranden – även när de är på förskolan eller fritidshem och föräldrarna jobbar.
Annelie Nordström, förbundsordförande och Ulrika Lorentzi, jämställdhetspolitisk utredare, Kommunal.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
