Kalla det post-politik eller Schlingmannsamhälle, men en stor del av den senaste veckans kvittojournalistik bottnar här.
Näringsdepartementet tar delfiner till hjälp för att kommunicera. Stiftelsen för strategisk forskning anser att en storslagen fest är ett smart sätt att “föra ut” forskning och forskningsresultat till politiker, forskare och allmänhet. Arbetsförmedlingen köper debattartiklar för att öka medvetenheten om hinder i funktionsnedsattas arbetsliv, en pr-kampanj som drog iväg på 33 miljoner kronor enbart i pr-konsultkostnader.
Det är mycket som ska kommuniceras nu från departement och myndigheter. Många “bilder” som ska sättas och “uppfattningar” som ska formas. Kalla det post-politik eller Schlingmannsamhälle, men en stor del av den senaste veckans kvittojournalistik bottnar här.
Förutom myndigheternas kommunikationssatsningar genomsyrar kommunikationen numera också regeringskansliets arbete. Här lägger man enligt DN:s uppskattning cirka 40 miljoner per år på kommunikation inköpt från konsulter. Den tydligaste utvecklingen har skett i form av en statsförvaltning omvandlad till pr-fabrik. Ordern till Näringsdepartementets tjänstemän att kringgå offentlighetsprincipen och rapportera journalister till den politiska ledningen istället för att lämna ut uppgifter i tid till journalisterna, är egentligen en större skandal än pengafifflet.
Politiken handlar allt mindre om hur det går, allt mer om hur det “uppfattas”.
När barnfattigdom och arbetslöshet ökar så levererar regeringen inget motangrepp utan ett mät-angrepp. När ersättningarna till sjuka blir för låga är det bättre att helt sluta mäta. När Fredrik Reinfeldts pressekreterare Sebastian Carlsson i Sveriges radios Kaliber bemöter det faktum att klyftorna ökar heter det att “jag köper inte riktigt den bilden”. Det handlar om att “sätta bilden”, inte angripa problemen.
När regeringen ger Tillväxtverket i uppdrag att stärka kvinnligt företagande, så är man inte intresserad av att vetenskapligt kunna utvärdera insatsen. Konsultbyrån som utvärderat insatsen konstaterar inte bara att kontaktuppgifter saknas till dem som medverkat i satsningen, men också att målen varit otydliga, att Tillväxtverkets egna enkäter inte ställt frågor om dessa otydliga mål, och att man egentligen hade behövt en kontrollgrupp för att vetenskapligt kunna visa resultaten av satsningen.
Däremot har satsningen lyckats skapa både “förebildsfilmer” på Youtube och arrangera den lyckade tävlingen “Beautiful Business Award”. Det ger ju en positiv bild.
Ni som trodde Tillväxtverket skulle bedömas efter hur många framtidsjobb de skapar, Försäkringskassan efter hur snabba och korrekta de är i sina bedömningar och Arbetsförmedlingen efter hur effektiv matchningen är, tji fick ni.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
