Det finns numera ett växande tvivel på det oumbärliga i att som NSA samla på sig enorma mängder av metadata.
Någonting har gått helt snett i högern, om det blir vänster att vara för personlig integritet, skriver P J Anders Linder på Axess blogg om NSA-affären.
Men det som förbryllar Axess chefredaktör är egentligen inte så konstigt alls. Om starka kommersiella intressen står mot den personliga integriteten brukar för det mesta integriteten få stryka på foten.
President Eisenhowers gamla uttryck ”det militärindustriella komplexet” var bara en föraning av dagens amerikanska övervakningsindustri. 70 procent av underrättelsebudgeten är utlagd på privata företag. Edward Snowden var typiskt nog inte anställd av NSA, utan av underleverantören Booz Allen Hamilton.
Liksom många andra privata spionföretag är det svängdörrar mellan Booz Allen Hamilton och underrättelseorganens ledning och dessutom är flera av bolagen börsnoterade.
Miljardsatsningen på NSA bygger på att USA efter 11 september lever under ett akut hot. Lek då med tanken att det inte finns några farliga terrorister i USA, utan att de numera mest bekrigar varandra i Irak, Afghanistan och Syrien. Skulle de börsnoterade spionbolagen i ett sådant läge utfärda en vinstvarning?
Det finns numera ett växande tvivel på det oumbärliga i att som NSA samla på sig enorma mängder av metadata, alltså vem som ringer eller mailar vem. I en stor undersökning av misstänkta terrorister som New American Foundation gjort, visade det sig att NSAs avlyssning nästan inte spelade någon roll alls för att komma dem på spåret. Det avgörande var angivare, tips från allmänheten och vanligt polisarbete.
Det styrks av den sorgliga berättelsen om flygskoleläraren som skvallrade till FBI om en konstig arabisk elev, men ingenting hände, tills eleven styrde ett av planen in i Twin Towers.
Så det verkliga hotet mot NSA är nog knappast Snowden, utan att massövervakning inte är särskilt kostnadseffektiv.
Barack Obama hade i förra veckan chansen att börja ifrågasätta den förlamande terroristnojan amerikanarna tvingats bära i tolv år. Men hans tal lugnar inte de som är oroliga för den personliga integriteten. Inte heller företag som Apple eller Windows som surfat på NSA men nu räds konsumenternas protester, eller bolagen inne i systemet som Booz Allen Hamilton.
John Stuart Mill, liberalismens anfader, som PJ Anders Linder brukar luta sig mot, insåg ju tidigt att producentens intresse av vinst inte alltid sammanfaller med konsumentens eller den samhälleliga allmännyttan. Utan en sådan insikt får vi livsfarliga järnvägsspår och privata skräpskolor. Men också NSA.
Om ekonomisk liberalism styrs av teknokratiska patrioter rycks lätt grunden undan för den politiska liberalismens frihetsideal. Svårare än så är det inte.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
