ledare Löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän är nu lika stor som på 1930-talet. I år måste arbetarna få sin rättmätiga andel av de värden som skapas i produktionen.
Så här långt är 2000-talet de förmögnas århundrade, där de tio procenten med lägst inkomster fått en ökning med 47 procent, medan de absolut rikaste i toppen har fått över 300 procent.
Här finns den ensamma mamman som i SVT Aktuellt (16 december) berättar om hur hon klipper den billiga korven så att den ska likna prinskorv. För den får hon och sonen vänta med tills den reas efter jul.
Och så det villaägande hushållet i Danderyd som fått 227 000 kronor i sänkt skatt.
Fler superrika och stora grupper arbetande fattiga är resultatet av periodens borttagna egendomsskatter och ökande kapitalinkomster, visar både LO-ekonomernas beräkningar och Finansdepartementets långtidsutredning.
De senaste två åren har lönerna för arbetare höjts med 1140 kr, medan tjänstemännen fått nästan det dubbla.
För löntagarna som genomsnitt har avtalsförhandlingarna de två decennierna visserligen gett reallöneökningar nästan varje år.
Kvinnorna har så smått börjar knappa in på männen och lönegapet har krympt med 7 procent sedan 2000-talets början. De senaste två åren ökade medellönen för kvinnor med 5,7 procent och för män med 4,9 procent.
Men livet levs ju inte som ett genomsnitt. Både i kronor och procent finns vinnarna främst bland tjänstemännen.
Vid 2000-talets början var löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän cirka 40 procent. Idag är den 50 procent, lika stor som på 1930-talet skriver LO i sin årliga lönerapport.
Medellönen för tjänstemän är numera 40 500 kronor, 13 500 kronor högre än för arbetare. De senaste två åren har lönerna för arbetare höjts med 1140 kr, medan tjänstemännen fått nästan det dubbla, 2 200 kr.
I synnerhet arbetarkvinnor har missgynnats. Skillnaderna mellan dem och LO-männen har inte heller minskat, utan istället blivit något större det senaste året. Även gapet till kvinnor inom TCO och SACO växer.
Extra kämpigt är det för dem som fastnat i deltidsfällan eller visstidseländet, som många av handelns kvinnor. I den gruppen finns 50 000 med sämre inkomster än en fattigpensionär, visar en ny rapport från Handelsanställdas förbund.
Den utveckling vi ser nu är både orimlig och orättvis och det är bara att hålla med Handels ordförande Susanna Gideonsson: I Sverige ska vi inte ha arbetande fattiga!
I årets avtalsrörelse kräver facken inom Industrin, IF Metall, Sveriges Ingenjörer och Unionen 3 procent, två tiondelar mer än förra gången. Det är också krav som övriga förbund i LO-samordningen ställer sig bakom.
Kommunal, det största LO-förbundet, förhandlar i år utanför samordningen och vill ha ytterligare 0,5 procent till sina yrkesutbildade medlemmar i välfärden.
Pappers, ett av LO:s minsta förbund tar ett steg till och begär i år 4 procent.
Tre procent och en låglönesatsning på 783 kr för dem under 26 100 är ett minimum för att klyftan inte ska öka ytterligare, framhåller LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.
Att inflationen är på väg upp talar för de något högre krav förbunden ställer i årets avtalsrörelse. För om den ska vara så hög som Riksbanken vill, samtidigt som minst tidigare reallöneökningar för arbetare ska bibehållas måste kraven kunna vara högre i år.
2018 nådde inflationen för första gången detta sekel Riksbankens mål på 2 procent, samtidigt som just det årets löneökningar för arbetare stannade på 1,9 procent. Därmed bröts en nästan 20-årig kurva av oavbrutna reallöneökningar för arbetare, medan tjänstemännen säkrade sin reallön.
Arbetsgivarna måste se orättvisan i detta. Välfärd och industri behöver sina kompetenta arbetare och bristen är fortsatt stor.
Med andra ord är lönekraven från de olika LO-förbunden berättigade, oavsett i vilken konstellation de framförs.
Och ska arbetarna även kunna krympa klyftan och närma sig tjänstemännen, vars ökningar i decennier varit högre borde alla förbund egentligen följa Pappers.
Att arbetsgivarna, inklusive de kommunala, sedvanligt och samfällt svarar att kraven är omöjliga, rentav oansvariga hör till ritualen, men är ändå beklämmande när företagen går bra. Börsuppgången har varit rekordhöga 30 procent.
Vill arbetsgivarna värna både industrin och den välfärd som ser till att den funkar måste det vara arbetarnas tur i år.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
