Den nyvalda riksdagsmajoriteten vill varken omfördela till låginkomsttagare eller stärka anställningsskyddet – utan tvärtom. Löntagarna måste i än större utsträckning bli den folkrörelse som bygger ett mer jämlikt samhälle. skriver David Eklind Kloo, politisk samordnare på Handelsanställdas förbund
De sista veckorna inför valet visade vad en folkrörelse rustad med en progressiv reformagenda kan åstadkomma. Sett i längre perspektiv förskräcker dock valresultatet.
Den löntagarfientliga majoriteten i riksdagen är kraftfull. Även om Socialdemokraterna skulle lyckas bilda regering får vi leva med att denna majoritet närsomhelst kan sättas i verket.
Att bygga en opposition – en bred, folklig sådan – är vår mest angelägna uppgift nu.
Vilka som sitter i våra parlament är givetvis helt avgörande för samhällsutvecklingen. Men minst lika betydelsefullt är vad som sker utanför parlamenten. Organiserade folkliga opinioner utövar stor inverkan på partiernas politik. Lika viktigt som vilka som sitter i riksdagen är vilka som står utanför, och vilka paroller de lyfter.
Detta gäller än mer i Sverige än i många andra länder. Dels bärs samhällslivet i så stor utsträckning upp av ideella föreningar. Deras verksamhet utgör en betydande del av det samhälle vi som medborgare lever i. Hur denna verksamhet utformas får därför stor påverkan på huruvida vi ska röra oss i riktning mot ökad sammanhållning eller växande klyftor.
Än viktigare är hur den svenska arbetsmarknaden regleras. Där fördelas både ekonomiska resurser och makt över vardagens villkor.
I Sverige sker denna reglering till stor del genom förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Förhandlingar där respektive parts styrka är avgörande för utfallet.
Lika betydelsefullt som skatter, transfereringar och välfärdstjänster är löner, anställningsvillkor och arbetstider. Vilket genomslag den löntagarfientliga riksdagsmajoriteten ska få i människors livsvillkor beror alltså till stor del på utfallet av kollektivavtalsförhandlingar, mobilisering på arbetsplatser och civilsamhällets förmåga till inkludering.
Mot denna bakgrund har fackföreningsrörelsen en central roll i att bygga en folklig rörelse för ett mer jämlikt samhälle, präglat av mångfald och öppenhet.
- I första hand genom sin fackliga roll, på arbetsplatser och i kollektivavtalsförhandlingar.
- Men också genom sin roll som folkbildare, opinionsbildare och samhällspolitisk aktör.
Målsättningen måste vara att facket ska vara det naturliga alternativet för den som vill engagera sig för trygghet för vanligt folk, för att återanvända LO:s träffsäkra valslogan.
2020 är det stor avtalsrörelse.
När kraven formuleras måste man ha i åtanke att riksdagens majoritet varken vill omfördela resurser till låginkomsttagare eller stärka anställningsskyddet – utan tvärtom. Ska löntagarna flytta fram sina positioner så måste de göra det själva.
Relevant facklig aktivitet attraherar människor, utan att skrämma bort särskilt många genom sin radikalism.
Facket är unikt i det att det är en bred folklig rörelse – en klar majoritet av de svenska löntagarna är med i facket – samtidigt som man, åtminstone på LO-sidan, är politiskt vassa.
De flesta andra organisationer har valt det ena eller det andra. Med långsiktigt sjunkande organisationsgrad och en löntagarfientlig riksdagsmajoritet står facket inför utmaningen att bli både bredare och vassare.
Man måste attrahera fler och samtidigt ta täten i kampen mot de rörelser som vill ställa arbetare mot arbetare och öka ojämlikheten.
Det må te sig motsägelsefullt, men stämmer alltså överens med den särprägel facket redan har. Genom att identifiera maktfrågor som förenar breda löntagargrupper kan fackliga organisationer både växa och bli mer stridbara.
Det är inte så att en bestämd andel av befolkningen står bakom fackets krav medan andra inte gör det; organisationsgraden varierar stort från arbetsplats till arbetsplats. Relevant facklig aktivitet attraherar människor, utan att skrämma bort särskilt många genom sin radikalism.
Nu är det upp till oss som är fackligt engagerade att anta utmaningen – vi måste hitta sätt att organisera oss, och frågor att driva, som gör det möjligt att vi både kan bredda och vässa oss.
Vi måste organisera det folkliga motståndet mot den samhällsutveckling riksdagsmajoriteten vill driva på. Vi måste i än större utsträckning bli den folkrörelse som bygger ett mer jämlikt samhälle.
David Eklind Kloo är politisk samordnare på Handelsanställdas förbund.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
