SÖNDAGSKRÖNIKAN Regeringen vill skärpa lagen så att kommunerna blir bättre på bostadsförsörjning. Som om det vore så enkelt, skriver Jonas Nordling.
Enligt svensk grundlag är vår rätt till bostad som bekant ett ansvar för det ”allmänna”. Och lika bekant är det att folkvalda politiker tolkar detta ansvar ytterst olika. Det är en av anledningarna till att svensk bostadsförsörjning haltar. Och att den haltar är också bekant för de allra flesta svenskar. Problemet är bara att det inte är samma ben som varit halt, ens under 2000-talet. Tvärtom har vi växlat fort från överskott till brist.
Häromdagen gick regeringen vidare med att öka kraven på kommunernas planering när det gäller bostadsförsörjning, en remiss ligger nu hos lagrådet. Att något måste ske hos kommunerna har länge varit självklart. 200 kommuner anger brist på bostäder, enligt Boverket. Det är dock en minskning från närmare 250 stycken för några år sedan. Hursomhelst verkar kommunerna behöva en tydligare kravbild, anser alltså regeringen.
Men regeringen vill också ge dem hjälp, så därför föreslås att kommunerna i fortsättningen ska göra sina analyser utifrån Boverkets data, istället för de metoder som de använder idag. Det låter också rimligt utifrån bristerna som dagens planer tycks leda till.
Men i ärlighetens namn, detta med behov av bostäder är något av de svåraste att förutse för en kommun. Och lär så vara oavsett hur mycket stöd Boverkets databaser kan tillhandahålla.
Problemet är att det som kan tyckas självklart ändras snabbt.
Den nuvarande lagen om bostadsförsörjning klubbades 2000. När man tittar på kommunernas svar i Boverkets bostadsmarknadsenkät sedan dess slås man av hur snabbt det gått. Då ansåg inte ens 50 kommuner att de hade brist på bostäder. Däremot angav cirka 175 kommuner att de hade ett överskott.
Men redan 2004 passerade antalet kommuner med bostadsbrist de med överskott. Och med hjälp av de olika krispaket som verkade i efterdyningarna av finanskrisen så revs stora bestånd av hyresbostäder runt om i landet. Ett alarmerande överskott av tomma bostäder vändes på så vis snabbt till dagens stora bristsituation i majoriteten av landets kommuner. Samtidigt som det paradoxalt fortfarande står hundratusentals övergivna hus runt om i landet, även i kommuner med bostadsbrist.
Ödehusen är dock bara en av alla de svårigheter som uppstår för kommunalpolitiker som ska planera framtidens bostadsförsörjning. Lägg därtill byggnormer, standardkrav, marktillgång och viktigast av allt: arbetstillfällen, så förstår du säkert att förstärkningen av lagen inte kommer göra någon större skillnad i sig, hur mycket hjälp Boverket än tillhandahåller.
För problemet är att det som kan tyckas självklart ändras snabbt. Läget i Skellefteå kommun är en bra illustration. Batterifabriken Northvolt lockar nu arbetskraft från hela världen, men bostäderna finns inte på plats. Det tar tid att bygga i kapp efterfrågan, konstaterar ansvariga politiker. Och det är sant. Men det är också så att Skellefteå rev bostäder för inte allt för länge sedan. Det kommunala bostadsbolaget satt med tusen tomma lägenheter, och att riva några hundra bostäder kändes nog logiskt. Då.
Runt om i landet revs det friskt under tidigt 2000-tal. Tusentals lägenheter försvann varje år. Först 2007 gick siffran under 1000 rivna lägenheter och har därefter förblivit på låg nivå. Ända fram till nu. För ifjol hände något, antalet rivna lägenheter steg då åter till fyrsiffrigt tal för första gången på 13 år.
Självklart kan det ibland vara bättre att riva och bygga nytt. Men i en tid där klimateffekten bedöms betydligt hårdare än förr så kan nog rivningar som de i Skellefteå ifrågasättas. Att behöva återställa bostäder mindre än två decennier efter att de rivits känns inte helt genomtänkt. Men vad var å andra sidan alternativet?
Visst går det att ifrågasätta kommuner som inte planerar bostäder trots att många vill bo där. Men dess politiker är oftast valda för att just hålla stora inflyttningar borta och fastighetsvärden höga via efterfrågan. Den här lagändringen kommer inte åt detta samhällsproblem.
Och varje kommun som står med tomma lägenheter som kostar pengar kommer riva dem även i fortsättningen, hur mycket kvalitet de än har lagt ner i en bostadsförsörjningsplan.
Men det vore ju spännande om tomma hyreshus kunde bli en framtida tillgång. För en entreprenör borde ju egentligen lockas mer av att det redan finns befintliga bostäder. Det är åtminstone värt att fundera på, speciellt om vi går mot en ny rivningstrend.
Och om vi vill riva effektivt: det finns många villaområden som går att planera mer rationellt.
Jonas Nordling är chefredaktör och utgivare för Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
