Alla kommer dra sina käpphästar, men hur ska man förstå att en stark organisation spelade så liten roll?
Kamala Harris förlust är inte en lika stor chock som Hillary Clintons 2016. Den gången var alla övertygade om att hon skulle slå Trump utan större problem. Nu visste alla att det kunde gå åt pipan.
Men förlusten är större än någon räknat med. Harris förlorade ”the popular vote”, alltså den total sammanräkningen av alla röster i USA. Hon presterade också sämre än Joe Biden bland kvinnor och bland män från stora minoritetsgrupper.
Att hon underpresterade bland kvinnliga väljare är förstås ett totalt underbetyg åt hennes kampanj, som hade fokus på abortfrågan och uppmanade kvinnor att rösta demokratiskt även om deras män inte gjorde det.
De som redan är övertygade om att S varit för mycket woke kommer fortsätta hävda detta
Nu återstår en lång, troligtvis plågsam eftervalsanalys, och den kommer beröra även mitten-vänsterpartier i Europa.
Demokraterna består av flera olika politiska riktningar. Från Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez socialister till de som politiskt närmast är att likna vid svenska moderater. Vänstergrupperna kommer hävda att det var för lite klasspolitik och ett beroende av stora ekonomiska intressen som avgjorde valet till Trumps fördel. Högerkanten kommer hävda att endast stabil mittenpolitik som den Clinton och Obama drivit kan övertyga de tveksamma mittenväljarna.
I Sverige kommer Socialdemokraterna förstås närstudera resultatet och följa debatten inom Demokraterna. De som redan är övertygade om att S varit för mycket woke och värnat om flyktingar för mycket, och att hårda tag i kriminalpolitiken kan övertyga de som lämnat till Sverigedemokraterna, kommer fortsätta hävda detta. De som anser att det krävs en mer offensiv ekonomisk politik för rättvisa kommer hävda det.
Att det krävs tydliga budskap som kan övertyga väljarna om att just deras problem kan få en lösning är väldigt tydligt. Det var det Trump gjorde. Hans politik är en bluff men hans budskap att kan ska fixa detta och göra det bättre för medelklassen var effektivt i ett land där priserna skenat de senaste åren.
Det paradoxala är att Bidenadministrationens investeringar är på väg att leda till nya jobb, och inflationen har man redan kommit till rätta med. Nu blir det Trump som tar cred för detta.
En sak är dock redan ny tydlig om vad som funkat och inte funkat i valrörelsen. Harris drev en skicklig kampanj rent tekniskt. Hennes budskap var väl ihopsnickrat, hon var en bättre talare än någon hade vågat hoppas, hon vann tevedebatten mot Trump med hästlängder och hon hade flera artister och superkändisar på sin sida.
De avslutande massmötena liknade rena Live Aid-galan, med artister som Lady Gaga, Jon Bon Jovi, Ricky Martin, The Roots, Katy Perry och Oprah Winfrey.
Dessutom hade Demokraterna många tiotusentals fler aktivister på marken. I de flesta delstater, även vågmästarstaterna, syntes republikanerna knappt till. Samtidigt som unga demokrater knackade dörr efter dörr i Detroit, Philadelphia och Phoenix förlitade sig Trump på sina egna utspel, sociala medier och dyra annonskampanjer betalda av Elon Musk.
Detta är något svenska partier måste analysera och försöka förstå. Varför spelade organisationen så liten roll?
Var det budskapet som fallerade?
Kanske var det så. Samtal med väljarna i all ära, men det partiarbetarna säger i dessa möten spelar förstås en avgörande roll. Har de ett budskap som kan få väljarna att tänka till?
Kanske har våra kommunikationsmönster ändrats så i grunden att det numera är sociala medier som avgör valen?
Nu börjar i alla fall en ny era i världen. En era där maktmänniskor som Trump och stenrika narcissister som Elon Musk håller i taktpinnen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
