Nu börjar valrörelsen

Ledare L och Kd sladdar i opinionen. De kommer inte sitta still länge till. 

Under sommaren har det varit påfallande tyst om svensk politik. Det var som om alla partier och politiker var utmattade efter EU-valet och tog semester.
Det var dem i så fall väl unt.

Nu kommer det vara slut på det, och min gissning är att hösten kommer bli starten på valrörelsen, även om valet ännu ligger två år bort.

Höstens första opinionsmätning från SVT/Verian gav en fingervisning. Enligt den har Miljöpartiet just nu sitt starkaste stöd på sex år och får över 6 procent i mätningen. Det är egentligen inte underligt. Partiet gick otroligt bra i EU-valet och har nyligen bytt språkrör. Amanda Lind och Daniel Helldén tycks komplettera varandra väl och kanske kan de nu äntligen dra nytta av den oro för klimatförändringarna som sedan länge finns i breda väljargrupper.

De kommer båda att försöka få det att framstå som att de är i opposition.

Men det intressant sett till vilken debatt vi kan förvänta oss handlade om borgerliga partier. Efter framgångar i EU-valet har Kristdemokraterna åter halkat under fyraprocentsspärren, och Liberalerna ligger kvar och harvar under tre procent.

Både Ebba Busch och Johan Pehrson förklarar det med samma retorik som brukar höras från partiet som sladdar i opinionen. Det är långt kvar till nästa val. Man ska inte lägga för stor vikt vid enskilda opinionsmätningar. Det kommer lösa sig när vår politik börjar få genomslag.

Det sista är intressant, för självklart har redan fått genomslag för sin politik, efter två år i regeringsställning.

Båda partierna står bakom Tidö-avtalet och regeringspolitiken.

Båda partierna har skrivit under på den auktoritära politik som präglat de två senaste åren. Kristdemokraterna för att de tycker att det är bra politik, Liberalerna för att de delvis för det, men mest av allt kanske för att det gett dem möjlighet att sitta i regeringen.

Båda dessa partier kommer nu göra allt för att profilera sig. Med utspel och förslag. De kommer båda att försöka få det att framstå som att de är i opposition.

Frågan är hur de ska hantera att även Sverigedemokraterna inom kort kommer känna samma behov. Partiets retorik i EU-valrörelsen var ingen slump. Trots att de i praktiken är en del av regeringspolitiken och styr stora delar av den måste de framstå som underdogs inför sina väljare. Hela deras identitet bygger på det.

Det blir en intressant höst, och en tidig start på valdebatten.

Och den mest intressant frågan är hur länge Kd och L kan ligga kvar på så här låga nivåer utan att de interna kraven på att de ska lämna regeringen börjar höras mer tydligt offentligt.