Vi vill inte se fler kollegor gå in i väggen, vi vill kunna sova om natten och arbeta för att frigöra och utveckla klienters resurser. Vi måste bli fler, skriver sex socialsekreterare.
De flesta som söker sig till socialtjänsten gör det för att de har problem med sin försörjning. Av de med försörjningsproblem är en tredjedel barn som ingår i hushåll med ekonomiskt bistånd. För personer med komplexa sociala problem och som har lågt förtroende för myndigheter är socialsekreteraren ofta den enda kontakten med det offentliga.
Detta ger oss en unik möjlighet att nå några av samhällets mest utsatta och att motivera dem till rätt stöd och vård.
Stockholms län har en bottenplacering i landet gällande erfarna socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd. Endast 52 % har arbetat längre än två år i yrket, enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser 2014. Vi hör om arbetsplatser i Stockholm där ingen har arbetat längre än ett år.
Det huvudsakliga uppdraget för socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd är att stötta människor till en egen försörjning och att under tiden pröva deras rätt att få ekonomiskt bistånd. De senaste åren har vi dock sett en utveckling där socialsekreterare har svårt att hinna med något annat än att se till att klienterna får pengar på sitt konto i tid.
Det mer långsiktiga uppdraget att stötta människor till ett självständigt liv med en egen försörjning trängs undan. Alla skulle vinna på att så många som möjligt slapp att få sin rätt till försörjning prövad av socialtjänsten varje månad.
Det är inte förvånande att personalen nu flyr sina arbetsplatser. Vi hör av kollegor att nyanställda har ansvar för över 100 hushåll. Snitt i landet är enligt Socialstyrelsen omkring 35 hushåll. Det måste finnas ett tak för hur många ärenden som är rimligt att ha.
I en ”normalfamilj” kan socialsekreteraren behöva följa upp mammans sjukskrivningar, pappans timanställning, läkarvård och mediciner, vuxna barn som ska betala hyresdel och ansökningar om pengar till barns fritidsaktiviteter, id-kort, resor eller hemutrustning. Med en del variationer varje månad.
I Stockholm är bostadslöshet dessutom ett enormt problem som tar mycket av socialsekreterares tid. Vi letar hotellboenden till hemlösa barnfamiljer, skriver ansökningar till förturslägenheter och överväger vad som ska accepteras som en skälig boendekostnad för en andrahandslägenhet som en klient har hittat på Blocket. Administration tar onödig tid när IT-stödet inte är anpassat till verksamhetens behov. Vi bidrar (för) ofta till att följa upp verksamhetens interna mål.
Vi är välutbildade och vill få utrymme att använda våra kunskaper. Vi vet redan som nyutexaminerade socionomer att vi behöver förstå individer i sitt sammanhang för att bedriva ett socialt arbete med kvalitet. Det är väl känt hur viktig relationen är för ett framgångsrikt förändringsarbete. Det räcker inte att ha ett nybesök och sedan under några månader enbart ögna igenom klientens ansökningar om försörjningsstöd.
Vi måste bli fler socialarbetare med färre ärenden och slippa onödiga arbetsuppgifter.
Vi vill inte se fler kollegor gå in i väggen, vi vill kunna sova om natten och vi vill arbeta för att frigöra och utveckla klienters resurser. Inte jobba på obetald flextid när det egentligen är övertid. En rimlig arbetssituation kan stoppa den alarmerande personalomsättningen.
Den nya politiska majoriteten i Stockholms stadshus föreslår i sin budget en förstärkning av handläggningen av ekonomiskt bistånd med 7,5 miljoner. Det är bra, men det återstår att se vilken reell skillnad det gör i varje stadsdel i Stockholm.
Nu bryter vi tystnaden välkomnar en mer konkret del i budgetförslaget: Att SL-kortet åter igen ska ingå i det ekonomiska biståndet, och inte prövas utifrån om klienter deltar i arbetsmarknadsåtgärder i tillräcklig omfattning.
Förutom att många kommuninvånare slipper ”stadsdelsarrest” så frigör det tid för socialarbetare att ägna sig åt annat än att räkna kilometrar och antal besök på praktikplatser. Vi hoppas att detta är ett av flera steg åt rätt håll för socialtjänsten i Stockholm.
Vi och våra fackliga organisationer har många förslag på hur vi kan komma tillrätta med den skenande flykten från socialtjänsten och välkomnar alla initiativ som politiska företrädare har tagit till fortsatt dialog med oss.
Nu bryter vi tystnadens styrgrupp,
Nadja Gürsoy, Marie Guting, Elin Lindén, Ann-Marie Strömberg, Samuel Svan, MärtaLisa Tillema
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
