Sent omsider har Moderaterna insett vidden av den pågående krisen och vad den innebär för den offentliga sektorn. Ekonomer, Sveriges Kommuner och Landsting, oppositionen och till och med allianskamraterna i Folkpartiet har framfört krav på att det offentliga måste få stöd av regeringen i form av nya pengar, men hittills talat för döva öron. Det som började som en finanskris och sedan blev en jobbkris i industrin har börjat spilla över på den offentliga sektorn. Uppsägningar av personal och därmed försämrad välfärd, i kombination med en urholkad a-kassa som gör att många måste söka försörjningsstöd, gör läget exceptionellt.
Därför är det besked som statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg presenterade i går välkommet: om Moderaterna får som de vill blir det mer pengar till kommuner och landsting i höstbudgeten. Sannolikt stannar det inte vid ett önskemål, utan förvandlas till konkreta siffror i regeringens budget, eftersom både Folkpartiet och en rad kristdemokrater har uttryckt liknande tankegångar. (Som så många gånger förr verkar det dock som att Kristdemokraterna får lägga stora delar av sin politik på skräphögen, den här gången kravet på sänkt skatt för pensionärer.)
Anders Borg menar att den "finansiella sektorn håller på att tinas upp". Det må så vara, men det betyder ingalunda att krisen är över för folkflertalet. Och de båda herrarna menade i går att det ser ljusare ut än de trodde för statsfinanserna och att de därför kan skjuta till extra statsbidrag till kommuner och landsting. Men behovet eller det statsfinansiella läget kan inte ha varit främmande för dem innan de gick på semester. Troligen har Moderaterna haft det här esset i rockärmen en tid och nu dragit fram det inför sin sista stora budget innan nästa års val.
Utöver ökade statsbidrag som ska gå till "välfärdens kärna" vill Moderaterna satsa de pengar som blir över – om det blir några – på att ytterligare sänka inkomstskatterna. Det är inte bara oansvarigt i kristider när varje krona bör gå till utbildning, omställning, infrastruktursatsningar och en stärkt offentlig sektor. Det är också ett tecken på att de nya Moderaterna inte är så nya när det kommer till skattepolitik. Minns Bo Lundgren, moderatledaren som förlorade stort på att i valrörelsen 2002 enbart tala om att skatterna behövde sänkas. Och betänk att Fredrik Reinfeldt inte har talat lika mycket om att skatterna behöver sänkas – men verkställt.
Men det är oklart hur ännu mer pengar i plånboken till dem som tjänar mest leder till att de som har blivit sparkade får jobb. Den här skattesänkningen handlar inte om jobbpolitik – utan om att göra vad Moderaterna tror säkrar en valvinst 2010.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
