DEBATT Medan kvinnor i dag tar plats på allt fler områden i samhället är det fortfarande ett mysterium hur det gick till. I historieböckerna är den manliga dominansen fortfarande total – men från och med idag får vi chans att göra skillnad, skriver Lisbeth Larsson och Maria Sjöberg, professorer vid Göteborgs universitet.
Vad gjorde kvinnorna när männen skrev historia, sjöng tjejbandet Röda bönor på 1970-talet. Texten dröp av ironi, men frågan var egentligen allvarlig. Och det är den fortfarande.
Vi befinner oss i ett samhälle där kvinnor lönearbetar i lika hög grad som män (om än till lägre löner). Det finns kvinnor inom samhällets alla institutioner, de dominerar universitet och högskolor, sjukvård, skola och alla omsorgsverksamheter och innehar allt fler chefspositioner.
Men hur kom vi hit? Med den historieskrivning vi har ter det sig som ett mysterium. I historieböckerna är den manliga dominansen fortfarande total. Det beror delvis på att historia skrivs ur ett makthavarperspektiv, men i hög grad också på att det saknas arkiv, uppslagsverk och lexika som kan utgöra ett underlag för en annan och mer adekvat historieskrivning.
I den svenska nationalbiografin, Svenskt biografiskt lexikon, finns det mellan 5 och 10 procent kvinnor i de olika banden. Man skulle kunna tänka sig att det beror på tid. Arbetet med lexikonet inleddes 1917 och har till dags dato kommit fram till S, men variationen över år är inte stor. Antalet kvinnor kommer aldrig över de 10 procent som utgör standardavvikelsen i alla grupper.
Med Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (SKBL), som släpps idag, den 8 mars, vill vi göra skillnad. Det är en databas, som har bekostats av Riksbankens Jubileumsfond och innehåller tusen biografier om (avlidna) svenska kvinnor. En lättillgänglig kunskapsbank, fri för alla att använda. Den nås på www.skbl.se.
Här finns färre prinsessor och skådespelare och fler missionärer, lärare, advokater och politiker än i andra lexikon.
SKBL grundar sig på tidigare arkiv och forskning. Närmare fyra hundra svenska forskare har bidragit med sin expertkunskap om kvinnors samhälleliga insatser från medeltid till nutid. Urvalsprincipen har varit verksamhet, inte kändisskap eller relationer. Därmed sagt att det finns färre prinsessor och skådespelare och fler missionärer, lärare, advokater och politiker än i andra lexikon.
SKBL beskriver kvinnor som har arbetat med vård och omsorg, utverkat stöd åt fattiga och sjuka, byggt institutioner, agiterat politiskt i tal och skrift, bedrivit konstnärlig och vetenskaplig verksamhet, startat och drivit olika slags näringsverksamheter.
Många av dem lever vi med varje dag, trots att vi inte känner till deras namn.
En sådan är Anna-Britt Agnsäter som inledde den stora uppfostran av svenska folkets matvanor som fortfarande pågår. Det var hon som bestämde att en matsked är detsamma som 15 milliliter och en tesked 5. Hon var chef för KFs provkök 1946–1980 och skrev 30 kokböcker, bland andra den klassiska Vår kokbok, som finns i de flesta hem. Det är också hon som för alltid ritat in Matpyramiden i våra hjärnor.
En annan är Karin Kock. Sveriges första kvinnliga professor i nationalekonomi, första kvinnliga statsråd och tillika direktör på Statistiska centralbyrån 1950–1957.
Det var hon som drev igenom att sambeskattningen slopades och lagen om att kvinnor inte får avskedas på grund av giftermål eller graviditet. Något som numera är en självklarhet. Som chef för Statistiska centralbyrån könade hon siffermaterialet och införde metoden med stickprovsundersökningar. Hon visade också i den statliga utredningen Kvinnoarbete i Sverige 1937 att arbetsmarknaden var delad både horisontellt och vertikalt, kvinnor och män finns helt enkelt på olika platser och konkurrerar sällan om samma arbete.
Det är en sanning som modifierats ytterst lite och med stort motstånd under de 80 år som gått sedan dess. Verkligheten förändras långsamt. Historieskrivningen ännu långsammare.
Det var emellertid långt till makten för både Agnsäter eller Kock. Ingen av dem fick studera. De fick snitsla sig fram med vuxenstudier och många olika lågavlönade arbeten.
Rätt använt kommer SKBL att slå sönder många av de fasta föreställningar vi lever med. Till exempel den om att utbildning självklart ger makt och pengar.
En lika viktig kunskap som den som SKBL ger om kvinnors bidrag till samhällets utveckling är också den om de könsspecifika hinder som lagts i vägen för dem, såväl legala som könsnormativa.
Rätt använt kommer SKBL att slå sönder många av de fasta föreställningar vi lever med. Till exempel den om att utbildning självklart ger makt och pengar och att om bara kvinnor utbildar sig så kommer den bristande jämlikheten i ett samhälle upphöra.
Svenska kvinnor har utbildat sig inom samhällets alla sektorer alltsedan slutet av 1800-talet. De har också arbetat, men vägen till pengar och makt har varit ett mycket långt hinderlopp. Först 1920 blev gifta kvinnor myndiga och ägde sin lön. Inte förrän 1923 kunde kvinnor söka statlig tjänst.
Ett närmast övertydligt exempel på den kamp som krävts är Elfrida Andrée. Hon utbildade sig till organist, men kunde på grund av gällande lag inte få anställning när utbildningen var klar.
Hon drev sin sak ända upp till riksdagen och vann. Under tiden som hon väntade på det lyckades hon även driva igenom en lagändring som gjorde att kvinnor kunde utbilda sig till och arbeta som telegrafister. 1867 blev hon Sveriges första kvinnliga domkyrkoorganist.
Lisbeth Larsson är professor vid Institutionen för Litteratur, Idéhistoria och religion (LIR) Göteborgs universitet Maria Sjöberg är professor i historia vid Göteborgs universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
