Ledare Vi behöver mer än någonsin en uppkäftig, utmanande och rolig kultur, eftersom mycket av den samhälleliga debatten stelnat. Mångfalden har ett egenvärde, om var och en av oss i kulturen kan hitta uttryck som gör just våra liv rikare att leva. Men ingenting av detta är längre självklart.
Runtomkring i världen har det länge pågått en kulturkamp, att skrämma kulturutövare till konformism eller tystnad. Politikers försök att styra public service-radio och -tv är bara ett exempel. Denna sorts kulturkamp tycks nu på allvar ha nått Sverige.
Under den gångna valrörelsen var det ett evinnerligt tjat om svenska värderingar, trots att det är lätt att inse att Sverige alltid levt i en smältdegel av gränsöverskridande tankar och attityder.
Vad vi såg var förstås ängsliga försök att inför valet ta loven av Sverigedemokraterna, som ju vill att kulturen ska ha en folklig förankring och bygga på det nationella kulturarvet.
Det som nu genomförs i praktiken när SD:s danska partivänner slaktar Danmark Radio, och vill styra om företaget att ägna sig mer åt kulturarvet. Man kan ana konturerna av en allians mellan högernationalister och marknadsliberaler, där de senare motsätter sig vad de vill inbilla oss är socialdemokraternas dominerande makt över tanken.
Carl Rudbeck, från Timbro-sfären, hävdade häromdagen på fullt allvar att public service-radio och tv sysslar med »statlig kontrollerad information« och att syftet är att »uppfostra medborgarna så de blir fogliga«.
Kulturen är en gemensam tillgång, som märks den dag den inte längre finns där och yttrandefriheten tunnats ut
Hårresande osanningar, men vad gör man inte när man som Rudbeck vill minska statens anslag till kulturen, och istället satsa pengarna på bättre sjukvård och fler poliser.
Här återfinner vi det klassiska högerknepet: att ställa frågan om hur nyttig kulturen är. Det kan förstås inte mätas. Men kulturen är en gemensam tillgång, som märks den dag den inte längre finns där och yttrandefriheten tunnats ut.
Det skulle bli tomt i Stockholm utan Stadsteatern, som under decennier visat sig vara både nyskapande och folklig.
Nu hotas man av avveckling, sedan stans nya centerpartistiska kulturborgarråd, Jonas Naddebo, som kommer från det krisande byggföretaget Skanska, sagt att teatern ska var »självfinansierad«.
Och Moderata ungdomsförbundet beslutade nyligen att inte en offentlig krona ska gå till kulturen eftersom det bara är ett »överklassintresse«. Men att fyra av tio svenskar förra året var på teatern visar att det inte är sant.
En bild av att det väntar en svensk kulturkamp är att SD:s gruppledare Mattias Karlsson gått in kulturutskottet i riksdagen, visserligen bara som suppleant. Där sitter också hans partivän Angelika Bengtsson, som krävt ha en ny public service-utredning.
En annan av riksdagens gruppledare, socialliberalen Christer Nylander, har placerats i kulturutskottet som ordförande och socialdemokraterna har också satt sitt stjärnskott, Lawen Redar, jurist från Vällingby, där som vice ordförande.
Det tyder på att marknadsfundamentalister och SD-nationalister kan vänta hårt motstånd när de vill rusta ned kulturen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
