Det sägs att EU är bäst när det är kris och i så fall är det hög tid att visa det. För det krävs ett starkt europeiskt ledarskap. Finns det?, frågar sig frilansskribenten Tommy Svensson.
Den här veckan trädde vi in i en ny värld. Aldrig i modern tid har Europa stått ensammare.
USA har en president som tycker det är bra att Europa splittras och försvagas. Det är fullständigt unikt. Den europeiska integrationen är i själva verket inspirerad av den amerikanska Marshallhjälpen efter det andra världskriget.
Men nu hyllar Donald Trump Storbritanniens beslut att lämna EU och förutspår att fler länder kommer att följa efter. Inte bara det. Han umgås med förre ledaren för brittiska Ukip Nigel Farage och tog nyligen emot franska Nationella frontens Marine Le Pen.
Att den europeiska extremhögern stöds från Kreml i sina försök att bryta sönder EU-samarbetet är allvarlig nog. Vad ska man då säga om att liknande tongångar hörs från den nye mannen i Vita huset?
Om Trump ser ner på politikerna i Europa, ser han uppenbarligen upp till den ryske presidenten Vladimir Putin. Det kan låta bra när han säger sig vilja ha avspänning och normala relationer med Ryssland.
I verkligheten kan det innebära att USA accepterar doktrinen om en rysk inflytelsesfär i östra Europa. Före detta sovjetrepubliker ska inte få välja fritt om de vill närma sig EU. Då går det som för Ukraina. Moldavien har redan fattat vinken.
Det är hög tid för EU att föra en ekonomisk politik som skapar jobb och motverkar klyftor.
Även om man inte med säkerhet kan säga vad som till slut blir USA:s politik under den nye presidenten, kommer maktskiftet i Washington under sämsta möjliga tidpunkt för EU. I år hålls val i viktiga medlemsländer som Nederländerna, Frankrike, Tyskland och kanske Italien. I vanliga fall brukar EU gå på tomgång under sådana perioder. Det har man knappast råd med denna gång.
Det sägs att EU är bäst när det är kris. I så fall är det hög tid att visa det.
Med Trump i Vita huset och britterna på väg ut kommer inte bara de politiska spänningarna utan också de ideologiska skiljelinjerna gentemot Europa att öka.
Den amerikanske presidenten ska göra sitt land stort igen genom kraftiga skattesänkningar och tullmurar. Den brittiska premiärministern Theresa May har hotat med att ändra sitt lands ekonomiska system om EU skulle trilskas i förhandlingarna om utträdet.
I klartext betyder det att Storbritannien ska konkurrera med kraftigt sänkta bolagsskatter och ett minimum av regleringar för att locka till sig företag och investeringar. I både USA och Storbritannien betyder ännu svårare tiden för de redan svaga fackföreningarna.
EU har en annan ekonomisk och social modell. Enligt fördraget står man för en social marknadsekonomi med en stark roll för parterna på arbetsmarknaden. Det har man knappast levt upp till under den ekonomiska krisen.
Det är hög tid för EU att föra en ekonomisk politik som skapar jobb och motverkar klyftor. EU-kommissionen har utlovat ett omfattande reformprogram för att stärka EU:s sociala dimension. Något som inte minst statsminister Stefan Löfven efterlyst.
Det betyder tryggare och säkrare jobb, rätt till vidareutbildning och omskolning, att motverka social dumpning, ökade löneskillnader och diskriminering. I klartext – en politik som både stärker människorna och som motverkar globaliseringens negativa följder.
Men det kräver ett starkt europeiskt ledarskap. Finns det?
Tommy Svensson, frilansskribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
