Nu räcker det med tomma löften från våra politiker

debatt Nu får det vara slut på tomma fina ord, vinstjagande skolor och övertron på digitalisering. Välfärden behöver mer resurser, annars kommer ingen vilja, eller klara av att, jobba inom den, skriver grundarna till Välfärdsinitiativet. 

»Själen ryser för tomrummet«, säger H.M. konungen i sitt årliga jultal. H.M. Konungen förklarar att de människor som är anställda att överbrygga detta »tomrum«, nämligen lärarna och ledarna, har en avgörande roll ifråga om att hjälpa barn och unga att finna framtidstro och en plats i tillvaron.

»Jag är övertygad om att varje människa behöver bli sedd. Blir man inte det, då gör man kanske vad man kan för att i stället synas.« H.M. Konungen citerar vidare i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas: »Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla.«

Det som H.M. Konungen talar om träffar rakt i hjärtat på oss lärare, ledare, poliser, socialarbetare och sjuksköterskor, som varje dag sliter för att leverera en välfärd av hög kvalitet.

H.M. Konungen talar även om att »nyhetsrapporteringen präglas av det som är negativt och dramatiskt«. I snart tre decennier har den svenska skolan kommit att präglas av ett alltmer växande glapp mellan de elever som kommer från socioekonomiskt starka svensktalande hem, och de elever som kommer från hem där familjens modersmål är ett annat än svenska, där försörjningen bärs av ensamstående föräldrar, eller där barnen har behov av extra resurser för att klara av skolan.

Samtidigt växer hålet av resurser till vår välfärd. Det blir därmed allt tuffare för välfärdens medarbetare att fylla tomrummet som H.M. Konungen så allvarsamt beskriver i sitt jultal. Ute i storstadsförorterna har skolor som en gång varit av hög kvalitet tappat sitt elevunderlag till skolor som lockar med disciplin och ordning. I själva verket handlar det snarare om att skolorna i de mer utsatta förorterna konkurrerats ut av privata aktörer som säljer skolresultat under täckmanteln »kunskap och studiero«.

På sista tiden har tankesmedjan Balans skrivit om kommuner som ger hyresrabatter till en av de stora skolkoncernerna för att locka till etablering inom kommunen, vilket befaras ske på de svagaste elevernas bekostnad. De vinstjagande skolorna har i åratal haft som affärsidé att »bygga in« de fina betygen i skolans varumärke. Vinsterna säkras redan på BB där skolorna genom starka varumärken (dvs. löften om höga betyg) lockar till sig mest lönsamma elevunderlaget, vilket sker genom en målinriktad marknadsföring mot hem med hög socioekonomisk status. Kvar ute på de förfallna skolorna i våra förorter lämnas de elever med störst behov av socialt och didaktiskt stöd, samt de med de svagaste kunskaperna i svenska språket.

Sluta upp med att försöka vinna politiska poäng och debatter och istället kroka arm för att säkra välfärden till kommande generationer

Nu ser vi de kännbara konsekvenserna av denna politik. I förortskommuner såsom Botkyrka i Stockholms län, fortsätter lärartätheten att minska samtidigt som elever utan tillräckliga betyg för att komma in på gymnasiet ökar.

Lärare väljer att fly de utsatta skolorna då skolmarknaden skapat arbetsplatser med olika förutsättningar till att göra ett bra jobb och försämrad arbetsmiljö som framförallt blir tydligt i de områden som präglas av en parallellt växande boendesegregation.

Konsekvenserna vi ser, är en exponentiellt växande utsatthet för de elever med sämst socioekonomi, som samhällets sociala funktioner får det allt svårare att kompensera för.

PISA-resultaten vänder förvisso upp, men skolsegregationen, det vill säga ojämlikheten i svensk skola, fortsätter att växa i en snabbare takt. Samtidigt som detta sker, sägs det upp tusentals personer från vården. Inom äldreomsorgen privatiserar man hellre än investerar i våra äldre. Socialkontoren går på knäna i brist på resurser.

Regeringen har satt samman en välfärdskommission för att lyfta upp dessa frågor på bordet. Men när man ser vilka typer av frågor som denna kommission kommer att utreda: »förbättrad styrning av välfärden«, »effektivt nyttjande av offentliga resurser« och »digitaliseringens möjligheter att frigöra resurser till välfärden«, så är det alltjämt tydligt att inga fler nya resurser till välfärden kommer att prioriteras. Snarare ser vi att det återkommande mantrat om effektiviseringskrav än en gång upprepas.

Föreningen Välfärdsinitiativet har startats av oss människor som ser och oroas av den växande bristen på resurser i välfärden. Vi ser att välfärden fortsätter att blöda, och att övertron på lösningar såsom utökad digitalisering, kommer att innebära att de nödvändiga resurserna kommer att komma försent eller i värsta fall inte alls. Hur många framtidsdrömmar har inte då redan hunnit krossas för våra elever i behov av extra stöd, och hur många undersköterskor har då inte redan hunnit att lämna våra äldreboenden på grund av den dåliga arbetsmiljön?

H.M. Konungen vill i sitt tala tacka de personer som finns på sjukhus, polisstationer, i försvarsmakten, äldreomsorgen och i kollektivtrafiken. »Ni ser till att vårt samhälle fungerar även när andra är lediga«. Han nämner att andra arbetsplatser är viktiga. Men av de yrkeskategorier han faktiskt räknar upp, tillhör de allra flesta den skattefinansierade offentliga välfärden. Med dessa ord önskar konungen oss alla en stark framtidstro. Men gäller detta eleverna som står utan behöriga lärare i kommuner som i t.ex. Botkyrka. Vem fyller deras tomrum?

Vad som är viktigt att lägga till i sammanhanget, är att framtidstron för de flesta av oss, står och faller med en stark och fungerande välfärd. Att lärare, undersköterskor och poliser får en bra lön, rimlig arbetsmiljö och trygga pensioner, samt att välfärdens medarbetare ges balans mellan krav och resurser.

Vill vi fortsätta att stärka vår framtidstro, måste vi även våga satsa på den gemensamma välfärden. Därför behöver vi ta H.M. Konungens allvarsamma jultal på allvar och sätta stopp för förödelsen av vårt gemensamma fundament och sammanfogande kitt, nämligen den gemensamt finansierade offentliga välfärden. Det får nu räcka med tomma löften från våra politiker.

Vi vill därmed rikta en uppmaning till samtliga politiska partier i Riksdagen att sluta upp med att försöka vinna politiska poäng och debatter och istället kroka arm för att säkra välfärden till kommande generationer. Gå nu från ord till handling och rädda vår framtid!

Fredrik Lundin, ledamot Välfärdsinitiativet

Sofia Engvall, ledamot Välfärdsinitiativet

Pernilla Wallgren, kassör Välfärdsinitiativet

Alexander Skytte, ordförande Välfärdsinitiativet