ledare När dammet från talmansvalet och statsministeromröstningen har lagt sig kommer alla tvingas se sanningen i vitögat. Och det är Centerpartiet och Liberalerna som måste välja.
Det är lockande att gå i opposition. Tänk att få tid att utforma det ultimata reformpaketet. Bygga det där folkrörelsepartiet alla drömmer om. Slippa göra väljare och medlemmar besvikna med mjäkiga kompromisser. Istället tydliggöra skiljelinjer, skärpa partiets profil, attrahera nya, coola kandidater och sympatisörer med visionär politik.
Problemet är att politik är på riktigt. Politik påverkar människors vardag. Våra liv och våra kroppar. Nästa regering kan bli en ekonomiskt ansvarsfull mittenregering, eller en regering som slösar iväg Magdalena Anderssons fulla lador på skattesänkningar som fräter hål i välfärden. Den kan ta avgörande steg mot ett mer klimatsmart samhälle, eller gigantiska dieselosande steg i motsatt riktning.
Nästa regering kan försvara det öppna samhällets principer: alla människors lika värde, en fri press och ett fritt kulturliv, en stark rättsstat. Eller låta ett parti få inflytande som med den tidigare folkpartiledaren Maria Leissners ord vill »ersätta opolitiska statstjänstemän med lojalister, göra oberoende public service till sina politiska redskap, bekriga civilsamhället, misstänkliggöra den fria pressen, förvandla nationella, etniska, religiösa och sexuella minoriteter till andra klassens medborgare eller till och med avskilja dem från sitt medborgarskap.«
Det spelar roll vem som sitter i regeringen, och vem som bestämmer statens budget. De partier som har möjlighet att ha inflytande har en skyldighet att försöka använda sig av den möjligheten. Även om det smärtar.
En statsvetare har räknat ut att det går att forma hundratals olika regeringskonstellationer utifrån årets valresultat. De flesta är mer eller mindre osannolika.
I själva verket finns det inte hundratals alternativ. Utan två. En blocköverskridande regering, eller en regering som får igenom sin politik med stöd av SD. Och det är Centerpartiet och Liberalerna som måste välja.
- Antingen tar de Stefan Löfvens uträckta hand, och sätter sig i förhandlingar om en blocköverskridande mittenregering.
- Eller så lägger de sig platt för en regering som är beroende av SD.
Det spelar ingen roll om Annie Lööf och Jan Björklund väljer att ädelmodigt avstå från statsrådsposter, och se på när Moderaterna bildar regering ensamma eller tillsammans med Kristdemokraterna. Beroendet av SD är det samma.
En regering som består av M och KD skulle behöva stöd från SD för varje krona i sin budget.
När dammet från talmansvalet och statsministeromröstningen har lagt sig kommer alla att tvingas stirra sanningen i vitögat: Det är den budget som får flest röster som vinner. M och KD har tillsammans bara 92 mandat. Riksdagens största parti Socialdemokraterna har 100. Alliansen har som bekant 143 mandat, de rödgröna ett mandat mer. Mittenregering, eller SD-stöd.
En regering som består av M och KD skulle behöva stöd från SD för varje krona i sin budget. Och det är, som näringslivstoppen Marcus Storch påpekat, oerhört naivt att tro att SD:s stöd är gratis.
Moderaterna skulle såklart kunna göra som Carl Bildt gjorde förra gången det begav sig, 1991 till 1994, när Ny Demokrati var vågmästare.
Ny Demokrati hävdade hela tiden att de fått igenom X och Y i förhandlingar med den borgerliga regeringen, Bildt blånekade. SD skulle dock förmodligen inte vara lika lättdompterade som Ian Wachtmeister och gänget var då. Och inte vi väljare heller.
Både C och L har gått till val på två löften: 1) att hålla ihop Alliansen, och 2) att förhindra att Sverigedemokraterna får inflytande.
Om C och L låter bli att förhandla med Socialdemokraterna, och istället väljer att öppna dörren för en moderatledd M+KD-regering som är beroende av stöd från SD har de brutit båda löftena. Samtidigt.
Att släppa fram en sådan regering skulle vara att låta SD splittra Alliansen. Och det skulle ge SD helt avgörande inflytande över Sverige.
Det borde alltså verkligen inte vara ett svårt beslut. Ändå verkar det vara så svårt att fatta.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
