ledare Nu visar tiotusentals nya medlemmar i facket och flera hundra tusen till i a-kassan hur oerhört starkt behovet av trygghet är. Det bör ge den nya LO-ledningen råg i ryggen inför de tuffa tider som väntar.

Behovet att skydda medlemmarnas inkomster och arbetsvillkor är lika stort idag som när LO bildades 1898. Och lika svårt att klara av. För trots att forskning visar att starka fack bidrar till en mer jämlik inkomstfördelning och är bra för både tillväxt och demokrati har deras jobb bedrivits i uppförsbacke.

Den politiska motvind som startade när alliansen efter valsegern 2006 försämrade a-kassan, införde allmän visstid, samt en fattiglinje för arbetslösa, sjuka och pensionärer har aldrig riktigt mojnat.

En rödgrön regering utan majoritet har inte lyckats behålla väljarna. Stora grupper arbetare har reagerat genom att överge S, det parti som LO en gång bildade. IF Metalls ordförande Marie Nilsson talade om en tillitsbrist i Ekots lördagsintervju (strax innan coronapandemin blev allvar i Sverige):

»Man vill se att det händer något. Med arbetsmiljön, med bostadsbyggandet. Men man litar inte på att Socialdemokraterna kan leverera den politik man pratar om. Det finns inte den tillit som funnits där tidigare.«

LO:s förste vice ordförande Therese Guovelin var inne på samma spår under ett webbseminarium om fackets framtid i Europa: »Arbetarklassen känner sig övergiven av socialdemokratin, de känner inte igen sig när S har närmat sig mittfåran.«

Handels ordförande Susanna Gideonsson, som är valberedningens förslag till LO-ordförande, talar om människors känslor av uppgivenhet och hopplöshet. Om att ha tappat tron på att det går att ändra utvecklingen till något positivt.

Både Therese Guovelin. LO, och Handels Susanna Gideonsson tycker att också facket har anledning att vara självkritiskt.

»Fackförbunden får vara lite mer självrannsakande. Har vi gjort motsvarande förflyttning som Socialdemokraterna? Inte lyckats visa att vi driver frågor för de breda löntagargrupperna?«, frågar sig Therese Guovelin.

»Vi som fackförbund klarar inte att vara relevanta i medlemmarnas vardag. »När facket förlorar mark fylls tomrummet av mörkare krafter«, säger Susanna Giedeonsson och ställer några viktiga frågor:

  • Hur ska vi lyfta LO-förbunden så att de får samma vikt som företagsledare och tjänstemän?
  • Hur ska facket kunna bli språkrör för alla som behöver på dagens arbetsmarknad där man anställs på en plattform via en app (som facket inte har tillträde till)?
  • Var ska den som jobbar här och där hitta den fackliga styrkan?

Det är tunga ord från erfarna fackliga ledare. Och även om S under coronakrisen stärkts i opinionen är det långt kvar till den »trygghet för vanligt folk«, som är LO:s kärnvärde inför den stundande 29:e och förkortade kongressen.

Den LO-ledning som väljs måste brottas med både nya och traditionella utmaningar:

  • Parternas förhandlingar om anställningsskyddet har en oviss framtid som fackligt projekt. sedan flera tunga medlemsförbund, däribland Kommunal, protesterat emot både innehåll och process, och LO:s styrelse ändrat uppfattning.

Att Susanna Gideonsson tar över efter Karl-Petter Thorwaldsson förbättrar dock utsikterna till sammanhållning mellan de 14 medlemsförbunden. »Konflikterna inom LO ska överbryggas«, skriver hon i Arbetet.

  • Enighet råder om att det kommande förslaget från den statliga utredningen om utökade turordningsregler och uppmjukat anställningsskydd som läckt ut helst borde kastas i papperskorgen.
  • Den parkerade avtalsrörelsen kommer att möta en konjunktur med hög arbetslöshet och dramatiskt bortfall av efterfrågan, både från omvärld och hemmamarknad i privat sektor, samtidigt med personalbrist och resursbrist i den offentliga.
  • Till detta kommer att de allmänna pensioner LO krävt ska höjas med flera tusenlappar sannolikt sänks nästa år, om Pensionsmyndighetens prognos blir verklighet.

Men framförallt är utmaningen, 2020 precis som 1898 att rekrytera – och behålla nya medlemmar.

Krispaketen visar att fackets krav gjort nytta. Men politiken skyddar fortfarande kapitalägarna mest.

Trots att LO-förbunden de senaste fyra åren skrivit in 250 000 nya medlemmar låg nettot vid årsskiftet på minus, mycket beroende på att de 17 procent som går ut och in i tillfälliga jobb sällan gått med.

Med coronapandemin har regeringen gjort det enklare och billigare att försäkra sig mot arbetslöshet. På bara två månader har a-kassorna fått 201 000 medlemmar, och exempelvis Handels ökat med 10 000 medlemmar och Kommunal med 7000. Det visar ett växande behov av trygghet och inkomstskydd på rimliga villkor, liksom vikten av att förbättringarna permanentas och även förstärks, efter många års försummelser. Även sjukförsäkringen har stora renoveringsbehov. Den ekonomiska politiken är fortfarande långt från vad löntagarna förväntar sig.

Världen ser inte ut som när facket bildades. Men låga löner, långa arbetsdagar, osäkra anställningar och förbud att organisera sig är fortfarande centrala frågor för dagens fackförbund. Som Susanna Gideonsson konstaterar:

»Hela fackförbundsrörelsen handlar om det här: Att kunna se en arbetskamrat i ögonen och säga, Nej detta är helt åt helskotta, det här måste vi göra något åt«.

Krispaketen visar att fackets krav gjort nytta. Men politiken skyddar fortfarande kapitalägarna mest. Än är det exempelvis dyrare att ansluta sig till facket (ingen avdragsrätt för avgift) än till företagarnas organisationer (avdragsrätt för avgift). Än vidhåller C och L tillsammans med SD, M och KD sitt obegripliga motstånd mot fackliga skyddsombud som varje dag, varje timme under coronapandemin visat hur livsviktigt deras arbete är.

Företagen har sträckt ut båda händerna för att markera att samhället måste hjälpa dem. Om borgerligheten ser de som självklart så måste partierna som bär regeringen se det som lika naturligt att sluta diskriminera löntagarna.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena