ledare Trots ledningens seger på centerstämman har en riktningsförändring skett i svensk politik. Nu kan lobbyister och friskoleföretag inte längre avfärda kritiken som ”vänster”.
Inför centerstämman såg det ut som att Annie Lööf och partistyrelsen skulle kunna lida ett eller flera nederlag i frågor som rör skolmarknaden. Anförda av riksdagsledamoten Niels Paarup-Petersen stod en rad kommunpolitiker tillsammans med ungdomsförbundet CUF beredda med argument mot kötid, för sänkt ersättning till friskolor, offentlighetsprincip och till och med vinstbegränsning. Så blev det till slut inte. Partiets gruppledare i riksdagen och vice ordförande Anders W Jonsson sammanfattade nöjt, med friskoleföretagen som tydlig adressat:
”Stämman fattade beslut om att inte införa vinstbegränsningar. Inte införa offentlighetslagstiftning, behålla möjligheten till kö och inte ge kommuner rätt att dra ner ersättningen. Friskolorna borde vara mer oroade över de ställningstaganden som andra allianspartier gjort.”
För att förstå magnituden måste vi nog jämföra med att få Jan Björklund att bli kärnkraftsmotståndare.
Det låter som om ordningen är återställd, att upproret slogs ned och att vi kan fortsätta skämta om Centern som Almegas politiska gren. Det stämmer sannolikt inte. ”En sådan seger till, och jag är förlorad”, ska den gamle Pyrrhus ha sagt efter att ha besegrat romarna vid Ascalum. Samma uttryck torde komma väl till pass i centerledningen som uppenbarligen skakades om rejält. Det viktigaste som hände på stämman var nämligen kanske inte främst att partiledningen vann utan hur debatten lät och vilka argument som partiledningen tvingades ta till.
Det här var ingen liten fråga. För att förstå magnituden måste vi nog jämföra med om några folkpartister skulle ha fått för sig att få Jan Björklund att bli kärnkraftsmotståndare. Så stor vore omsvängningen som Niels Paarup-Petersen och de andra försökte få igenom. Partiledningen mötte pålästa och insatta ombud med kunskap om problemen med dagens skolsystem ute i kommunerna.
Partiledningen mötte ideologiska ombud som kritiserade skolmarknaden med tydligt liberala argument. Partiledningen blev påfallande defensiv. Vice ordförande Anders W Jonsson drog sossekortet vilket fick CUF:s Elsie Gisslegård att både säga ifrån om härskartekniker och påtala det ovärdiga i att en högt uppsatt centerpolitiker anklagade stämman för att gå Socialdemokraternas ärenden. Boom.
Det blev inte bättre av att andre vice ordföranden Martin Ådahl, i vad som föreföll vara ett försök att motivera varför även undermåliga skolor ska få gå med vinst, provade denna halsbrytande liknelse:
– Om Skanska gör något fel så går vi inte in och begränsar deras vinst.
Sannolikt var det då både en och två kommunpolitiker med vana vid viten och garantier i upphandlingar av trottoarer, avlopp och skolbyggnader som höjde på ögonbrynen.
Kort sagt. Centerledningen vann omröstningen, men förlorade en rejäl portion förtroende. Med tanke på hur snabbt motståndet mot skolmarknaden tagit fart i Centerpartiet får vi dessutom räkna med att debatten på stämman gör att fler i partiet börjar tänka om.
Bollen är satt i rullning. Spelplanen förändras snabbt. Friskoleföretag och lobbyister kan inte längre avfärda skolmarknadskritiken som ”vänster”. Skolmarknadskritiker kan å sin sida bygga allianser över partigränserna på ett sätt som hittills varit svårt. Inte minst det senare är viktigt.
En del av stämmobesluten kritiseras nu i efterhand för att vara inkonsekventa. Jo, så blir det ibland när en kompromiss är nödvändig för att rädda ansiktet. Det är dock inte det viktiga här. Det viktiga är att riktningen öppnar möjligheter till förändringar av skolmarknaden. Centern beslutade till exempel att utreda en ny resursfördelningsmodell som tar ”hänsyn till kommunens uppdrag som ansvarig för att garantera att alla barn får utbildning”.
För det första är det ett stort steg framåt från stämman för bara två år sedan då problemet snarast beskrevs som att det var fristående skolor fick för låg skolpeng.
För det andra är en sådan utredning redan färdig. Björn Åstrands likvärdighetsutredning gick igenom just detta i detalj och det som centerpartisterna saknar, framförallt en lösning för att säkra små landsbygdsskolors behov, bör vara möjligt att åstadkomma utan att frågan behöver dras i långbänk.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
