söndagskrönikan När Sverige öppnar upp ökar också aktiviteten på arbetsmarknaden och arbetslösheten minskar. Samtidigt pågår en gigantisk förändring av politiken som kan försvåra för arbetslösa att komma i jobb, skriver Anna Danielsson Öberg.
Det ljusnar på arbetsmarknaden. I januari i år var arbetslösheten 7,3 procent enligt Arbetsförmedlingen – en minskning med 1,5 procentenheter på ett år. Efterfrågan på arbetskraft är mycket hög och nära 165 000 lediga jobb anmäldes under januari i år. Det är mer 71 000 fler för ett år sedan.
Förutsättningarna för att arbetslösheten fortsätter minska är alltså bättre än på länge. Men utmaningarna är stora – inte minst det faktum att hälften av de 370 000 arbetslösa är långtidsarbetslösa och därmed står långt från arbetsmarknaden. En annan är den pågående förändringen av Arbetsförmedlingen som förutom färre kontor och minskad personal i praktiken innebär att privata företag tar över mycket av ansvaret att få arbetslösa i jobb eller utbildning. Det sker genom matchningstjänsten Kundval rusta och matcha, Krom som den kallas. Krom infördes på försök för nära två år sedan men är nu i gång i princip hela landet.
Annika Sundén, tidigare analyschef på Arbetsförmedlingen anser att Krom används på för många grupper av arbetslösa och lämnade sitt jobb. I en ledare av Mats Wingborg i Dagens Arena konstaterade hon i förra veckan att arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden får bättre stöd i verksamheter som bedrivs i Arbetsförmedlingens regi, eftersom deras behov av intensivare förmedlingsinsatser är större än vad än vad företagen erbjuder.
Det finns varken forskning eller erfarenhet som visar att privata företag är bättre på att matcha arbetslösa än offentlig verksamhet.
Enligt Arbetsförmedlingen är runt 100 privata företag godkända ”Kromaktörer” i hela landet och cirka 45 000 arbetslösa omfattas av tjänsten just nu. Ambitionen är att antalet ska växa till runt 80 000 i slutet av året och ännu fler därefter. Förändringen av hur matchningstjänsten ska skötas har alltså genomförts på några få år vilket i de här sammanhangen är snabbt. Inte minst med tanke på att tjänsten innehåller en rad nya komponenter som inte använts tidigare. Till exempel ska ett så kallat statistiskt profileringsverktyg användas som delar upp deltagarna i tre grupper utifrån hur lätt eller svårt de har att få jobb.
Ersättningen till företagen ska delvis utgå från hur svårt det är för de arbetslösa att få jobb. Företagen ska också få en bonus om de är snabba att få arbetslösa i jobb. Hur allt detta ska gå till är tämligen oklart. När Krom testades på försök 2020 visade det sig till exempel att insatserna var tämligen lika oavsett vilken grupp de arbetslösa tillhörde, dessutom ansågs ersättningssystemet till företagen otydliga, liksom kontrollfunktionerna av företagen.
Men det är inte bara införandet av Krom som kan försvåra för de arbetslösa. Mer arbetsmarknadsutbildning och fler arbetsförmedlare behövs för att underlätta för arbetslösa att komma i jobb, anser Anders Forslund, professor vid IFAU. En grupp som är speciellt utsatt i samband med den stora förändring som arbetsmarknadspolitiken genomgår är personer med funktionsnedsättning, konstaterar talespersoner för funktionsrättsrörelsen. De nuvarande prioriteringarna som görs fungerar inte för personer med funktionsnedsättning, hävdar de och kräver åtgärder av arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.
Ett annat problem är att många arbetslösa har svårigheter när Arbetsförmedlingens personal och kontor har minskat och ersatts av digitala tjänster. En undersökning visar att de statliga servicekontoren som på många håll har ersatt kontoren får många besök av personer som misslyckats med att använda den digitala tjänsten. Det tar därmed längre tid för dem att få del av tjänsterna.
Förespråkarna av den omlagda arbetsmarknadspolitiken – bland annat Centerpartiet – hävdar att effektiviteten i matchningstjänsterna ökar när privata företag tar över. Kritikerna är av motsatt uppfattning. Det finns varken forskning eller erfarenhet som visar att privata företag är bättre på att matcha arbetslösa än offentlig verksamhet. Vem som får rätt återstår att se. Historiskt har det visat sig att det tar tid innan arbetsmarknadspolitiska förändringar får genomslag, ofta flera år.
Fungerar inte det som nu pågår har den krångliga förändringsresan varit förgäves. Priset betalas då av de arbetslösa.
Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
