Fredagskrönikan Jägare tycks numera vara kärnväljare för flera partier. Men det kan fortfarande finnas en vit fläck på jaktkartan, skriver Jonas Nordling.
Högerpartiernas flirt med landets jägare är sedan länge konstaterad. Ulf Kristersson och Ebba Busch i jaktmundering har kommenterats flitigt, liksom den senares upphetsning vid skjutandet av en liten dovkalv i det fria.
Även högerns nya hangarounds inom SD har hakat på vurmen för jakt. Chefsideologen Mattias Karlsson anser sig tvungen att ta jägarexamen, berättade han nyligen för DN:
Jag skulle få mindre tråkigt när jag träffar mina grannar och vänner.
Jakt som grund för integration i det samhälle man vill representera med andra ord.
En annan, än mer exkluderande, markör för svensk landsbygd är körkort. Att inte kunna köra bil är att vara ofri. Det är därför på sätt och vis talande att samme Karlsson även är relativt färsk körkortsinnehavare och det går säkert att analysera vikten av ett körkort hos den som vill nå fram till just landsbygdens folk. Men det är inte mitt jobb.
Däremot finns det just i denna korsning, att köra bil och att döda vilt, ett ännu outforskat fält för politikens strateger.
Förra året rapporterades 65 376 påkörda vilda djur, varav merparten var rådjur.
Häromdagen uppmärksammade The Economist att den amerikanska delstaten Wyoming numera tillåter medborgarna att ta tillvara vilt som blivit påkört, så kallad Roadkill. Lagändringen skedde i höstas, och är egentligen inte särskilt unik. Enligt tidningen tillåter redan 30 andra delstater detta. Men menar samtidigt det är något speciellt när vilda västern-staten Wyoming väljer denna väg.
Fenomenet Roadkill har förstås vuxit fram med bilens utveckling och antalet döda djur har ökat i takt med mängden bilar. Och likt så många andra moderna fenomen har en subkultur utvecklats även kring detta.
Ja, till och med en matlagningsgenre, Roadkill cuisine. Utbudet av kokböcker i ämnet är fascinerande på många sätt.
Med tanke på antalet påkörda vilda djur i Sverige borde det kanske finnas någonting här, inte minst i valtider. Statistiken hos Nationella viltolycksrådet är hursomhelst spännande läsning. Förra året rapporterades 65 376 påkörda vilda djur, varav merparten var rådjur. Lägg därtill nästan 2 000 olyckor med renar, som inte räknas som vilda djur enligt jaktlagen.
I statistiken återfinns inte djur som grävling och räv, utan det handlar om vilt som en jägare antagligen uppskattar att skjuta. Alla djur i statistiken har inte heller dött vid kollisionen, men det lär säkert å andra sidan finnas ett stort mörkertal när det gäller anmälda olyckor.
En snabb sökning visar dessutom att det finns en levande diskussion om roadkill även i Sverige. Och det finns inga större hinder för att ta tillvara på köttet såvitt jag kan se, bortsett från att markägaren kan åberopa sin rätt till köttet. (Andra praktiska problem finns förstås också, men låt oss bortse från dessa i detta teoretiska resonemang.)
Ur ett hållbarhetsperspektiv finns goda argument för att ta tillvara tillgängliga resurser, genom att inte låta viltkött förgås. Ur ett fördelningsperspektiv är det lätt att se att dessa döda djur kan tilltala grupper med begränsade tillgångar. Återstår nu att se vilket parti som flyttar fram positionerna kring denna del av jakten på vilt.
Kanske en kokbok, lagom till valet?
Ha en bra helg!
Jonas Nordling är chefredaktör och utgivare för Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
