Nya tider i Burma?

För snart två månader sedan bjöd Burmas president Thein Sein in landets demokratiska ledare, fredspristagaren Aung San Suu Kyi, till huvudstaden Naypyidaw för ett enskilt möte. När Suu Kyi kom därifrån verkade hon försiktigt positiv. Hon var nöjd med mötet och berättade att presidenten vill ”sträva efter verklig och positiv förändring”, men mer än så har hon inte sagt.

Mötet verkade vara ett spontant burmesiskt initiativ, som initierades av Thein Sein och hans allierade i den nya regeringen, och inte av FN eller någon annan internationell organisation. Det var ett möte som gav burmeser i hemlandet och utomlands en gnutta hopp. Burmas statliga medier rapporterade om mötet och visade tevebilder och fotografier av de två ledarna sittande under en bild av Suu Kyis far, Burmas självständighetshjälte som grundade den burmesiska armén, general Aung San.

”Presidenten och Daw Aung San Suu Kyi försökte hitta en möjlig gemensam utgångspunkt och skjuta sina meningsskiljaktigheter åt sidan och samarbeta för nationens och folkets bästa”, rapporterade den statliga tidningen The New Light of Myanmar som tidigare publicerat en rad kritiska artiklar om Suu Kyi.

I nyhetsrapporteringen från mötet beskrevs inte vilken ”möjlig gemensam utgångspunkt” som diskuterats. Men initierade källor säger att de två ledarna diskuterat omstridda frågor som landets politiska fångar, 2008 års konstitution, valet 1990 och förbudet mot Suu Kyis parti, National League for Democracy (NLD). En annan fråga som diskuterades var behovet av ytterligare humanitärt bistånd från utlandet och utländska organisationer. Det är en fråga som man möjligen kan enas om.

I det demokratiska valet i Burma 1990, vann NLD en jordskredsseger, men de tilläts inte bilda en ny regering och ta över makten. När partiet förra året vägrade att registrera sig inför valet upplöstes det formellt av juntan. En del analytiker och dissidenter menar att den ”nya civila regimen”, som kom till makten genom det riggade valet 2010 och består av flera ledare från den gamla regimen, är splittrad över hur landets framtid ska se ut och hur oppositionen på hemmaplan och utomlands ska behandlas. De menar att en fraktion runt president Thein Sein är angelägen om att tvätta bort landets pariastämpel, medan den andra mer hårdföra fraktionen vill behålla status quo.

Det är uppenbart att den nya regimen är ytterst angelägen om att få internationellt erkännande. Presidenten siktar mot ordförandeposten i Asean år 2014. De vill att FN ska dra tillbaka kravet på en undersökningskommission om brott mot mänskliga rättigheter i Burma, och de vill att västerländska regeringar ska lyfta sanktionerna mot landet. Regeringens ledare menar att de har åstadkommit positiva förändringar, men många burmeser på hemmaplan och i omvärlden är fortsatt skeptiska och anser att förändringarna bara är kosmetiska. Regeringen skapade till exempel en nationell kommission för mänskliga rättigheter, men kommissionen består av ambassadörer från den tidigare regimen som i FN och i andra internationella forum försvarade sina brott mot de mänskliga rättigheterna.

Dessutom tillät Burmas ökända censurmyndighet en artikel skriven av Suu Kyi att publiceras i några privatägda tidskrifter, även om censorerna tog tio månader på sig att fatta beslutet och allt politiskt innehåll i artikeln skars bort. Det var första gången på 23 år man publicerade en artikel av demokratiikonen. Regimen har också upphävt förbudet mot en del internationella mediewebbplatser och webbplatser drivna av burmeser i exil, däribland The Irrawaddy. I ett tal bad Thein Sein exilburmeser att komma hem, men än så länge har inte många återvänt till Burma, eftersom det inte finns några garantier för säkerheten.

Det senaste exemplet är att cirka 200 politiska fångar har släppts. Dock vägrar regimen att kalla dem för politiska fångar. De frisläppta kallas i stället för vanliga kriminella. Fortfarande befinner sig runt 2 000 regimkritiker i fängelse.

Det råder ingen brist på frågor att ta itu med för regeringen. Högst upp på listan över olösta frågor ligger 2008 års odemokratiska konstitution och vallagar, de återstående politiska fångarna, militärens pågående brott mot mänskliga rättigheter, och de upptrappade väpnade konflikterna med landets etniska grupper. Det har rapporterats om brott mot mänskliga rättigheter och våldtäkter som begåtts av arméns trupper i de etniska regionerna. Under den senaste tiden har hårda strider blossat upp mellan Kachinfolkets milis och de burmesiska trupperna. Militären tycks fast besluten om att trappa upp de väpnade konflikterna med de etniska miliserna i Karen- och Shanstaten, varifrån det rapporteras om sammandrabbningar och truppförstärkningar varje vecka.

Burma fortsätter att vara ett komplext och repressivt land. Det är sunt att vara försiktigt optimistisk när man ska avgöra om de förändringar som genomförts är verkliga eller bara kosmetiska. Har regimen verkligen den politiska viljan att genomdriva meningsfulla reformer i Burma? Det är den centrala frågan.

Det är avgörande att världssamfundet, inklusive regeringarna i Europa, uppmuntrar de reformer som kommer till stånd i Burma, men samtidigt bör man akta sig för att omfamna regimen för tidigt. Burmesiska dissidenter i hemlandet och utomlands är oroliga för att vissa regeringar i EU driver en för mjuk linje mot regimen, att EU är undfallande och inte ställer tillräckligt tydliga krav på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. En sak är säker: det burmesiska folket längtar efter förändring, men de vill ha verklig förändring. Nu är det upp till regimen att bevisa att de menar allvar med sina reformer.

Aung Zaw är redaktör för, och grundare av, tidskriften The Irrawaddy som har sitt säte i Chiang Mai, Thailand. Översättning: Anna Ringberg och Kristian Brangenfeldt.

Fotnot: I en exklusiv intervju med Ekot den 14/10 lovar Burmas presidents chefsrådgivare, Ko Ko Hlaing, att fler politiska fångar kan komma att friges. Han berättar även att fredspristagaren Aung San Suu Kyi i framtiden kan komma att tillåtas kandidera till president.