Liberalerna En sak står i vilket fall klart: Sabuni kan inte rädda Liberalerna, ens genom att avgå. Den skada som hon och den nuvarande partiledningen har åsamkat sitt parti är irreparabel.
Nyamko Sabuni avgår som partiledare. På presskonferensen tog hon inga frågor, hon lämnade rummet utan att svara på frågan: vad var det som avgjorde?
Mycket talar för att droppen som fick bägaren att rinna över är ett avslöjande signerat Max V Karlsson, reporter på Dagens ETC, som twittrat om en intervju med Sabuni och Moderaternas Ulf Kristersson som lagts upp på Liberalernas YouTube-kanal. Med sin oefterhärmliga blandning av humor och skjutjärnsjournalistik plockar han fram en hel rad häpnadsväckande uttalanden av Nyamko Sabuni. Det som fått mest uppmärksamhet är när hon apropå kriget i Ukraina berättar för sin partiledarkollega och för intervjuande Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl att hon skulle fly till Norge om kriget kom till Sverige.
Intervjun väcker så många frågor (som varför ingen klippt den uppenbarligen påkostade produktionen, och t ex låtit inzoomningen av Ulf Kristerssons navel mellan skjortknapparna vara kvar, tillsammans med alla konstiga uttalanden). I vilket fall var den nog spiken i kistan för Sabunis försök att framstå som en seriös politiker.
Vart Sabuni tar vägen nu när hon lämnar partiledarrollen är inte så svårt att gissa. Hon dyker förmodligen upp på lönelistan hos något konsultbolag. Det är numera den klassiska (och välbetalda) reträttplatsen för avgångna politiker: konsultfirmor som hjälper privata företag att säkra sin plats vid den marknadiserade gemensamma sektorns köttgrytor.
Få partier är så kapade av välfärdskapitalister som Liberalerna.
För Sabunis del är hon bara tillbaka där hon började. Hon är som bekant partiledaren som lät sitt premiärtal i Almedalen dikteras av lobbyister.
Hennes avgång (och förmodligen hennes nästa steg i karriären) är en påminnelse om att få partier är så kapade av välfärdskapitalister som Liberalerna.
Tankesmedjan Balans outtröttliga kartläggning av friskolebranschen visar att nuvarande och för detta Liberala politiker äger och sitter i styrelsen för ett antal av Sveriges största skolkoncerner.
Daniel Forslund, tidigare Liberalt ”innovationslandstingsråd” i Region Stockholm gick direkt från sitt förtroendeuppdrag i Sveriges andra största offentliga ekonomi (bara staten har en större budget än Region Stockholm) till Vårdföretagarna, föreningen för de företag som har som affärsidé att tjäna pengar på skattefinansierad vård. Som tidigare ordförande för digitaliseringsberedningen hos Sveriges Kommuner och Regioner kommer han nu att arbeta direkt för nätläkarbolagens intresseorganisation.
I min hemstad avslöjades nyligen en av Sveriges största aktörer inom äldreomsorg med omfattande fusk. Bolagets lokala verksamhetschef är andranamn till kommunfullmäktige. Gissa för vilket parti.
Ett budskap bör gå fram till Sveriges seriösa företagare: det är dags att skilja det riktiga näringslivet från de tärande välfärdsprofitörerna. Ett hälsosamt tecken i tiden är att näringslivets forskningsinstitut Ratio (som firade sitt 20-årsjubileum häromdagen) numera bedriver forskning om rent-seeking.
En sak står i vilket fall klart: Sabuni kan inte rädda Liberalerna, ens genom att avgå. Den skada som hon och den nuvarande partiledningen har åsamkat sitt parti är irreparabel.
Det är ju inte bara det att det klassiska skolpartiet har kapitulerat för glädjebetygs-företag.
Ännu mer avgörande är det vägval som Sabuni representerar: att ansluta sig till det högerkonservativa block som vill bilda regering med stöd av uttalat anti-liberala Sverigedemokraterna.
Det vägvalet har fått några av Sveriges mest respekterade politiker att lämna Liberalerna. Som Bengt Westerberg och Barbro Westerholm.
Men den som kanske är mest bitter en dag som denna är nog Erik Ullenhag, socialliberalen från Uppsala som förlorade det solkiga partiledarvalet mot Sabuni.
Nu blir det istället Liberalernas gruppledare i riksdagen Johan Pehrson som tar över. Han står redo att leda partiet genom en historisk valrörelse, säger han.
Nog blir den historisk. Men säkert inte på det sätt som Johan Pehrson hoppas på.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
