Ledare Trots att klyftorna i Sverige växer och så gott som alla partier tycker det är problematiskt så klagas det på att lönerna för »enkla jobb« inte är tillräckligt låga. Det finns två vägar för att integrera nyanlända, ingen av dem är sänka löner.
I en SNS-rapport analyserar Simon Ek, Mats Hammarstedt och Per Skedinger hur »arbetsmarknadskarriären« för nyanlända från Afrika och Mellanöstern utvecklats åren 2000–2017. Integrationsproblemen är betydande.
Efter de senaste årens flykting- och anhöriginvandring bor cirka en miljon människor med ursprung i Afrika och Mellanöstern i Sverige, dvs. hälften av landets två miljoner invånare med ursprung i ett annat land.
Mellan 30 och 50 procent saknar språkkunskaper och grundläggande utbildning. Sysselsättningen är väsentligt lägre och arbetslösheten flera gånger högre än för svenskfödda. Kvinnor har en extra svag ställning på arbetsmarknaden.
Denna stora grupp ska få plats på en arbetsmarknad där bara 5 procent av arbetskraften är anställd i arbeten med de lägsta kvalifikationskraven. Sverige är ett utbildningsland med ytterst få så kallade enkla jobb, internationellt sett. Över hälften på den svenska arbetsmarknaden har jobb som kräver mer än gymnasieexamen. Dessutom är efterfrågan på arbetskraft även sjunkande på grund av pandemin
Utrikes födda som anställs på lågkvalificerade jobb närmar sig aldrig de arbetsinkomster och löner som utrikes födda som anställs i mer kvalificerade jobb har.
Rapporten visar att enkla jobb (ofta tunga och farliga) har arbetsmarknadens allra lägsta löner. Anställningsformerna är osäkrare, anställningstiderna kortare, personalomsättningen högre samt tillgången till arbetsplatsutbildning mindre. Utrikes födda som anställs på lågkvalificerade jobb närmar sig aldrig de arbetsinkomster och löner som utrikes födda som anställs i mer kvalificerade jobb har.
Tvärtom verkar skillnaderna öka åren 2000–2017, visar analys av SCB-data. Det blir alltså snarare ännu sämre med åren, både vad gäller arbetstid och lön. Ändå tycker författarna att lönerna inte är låga nog och att den svenska lönebildningen är för »stel« och inte tillräckligt marknadsanpassad, eftersom lönerna inte sjunkit, trots det stora utbudet av arbetskraft.
Att facket gjort sitt jobb, som skyddat avtalen och undvikit lönepress neråt, är ett styrkebesked för den svenska modellen. Men i rapporten blir kollektivavtalsmodellens »höga« lägstalöner ett problem. Forskarna föreslår »mer flexibel lönebildning som tillåter lägre löner» för att skapa fler jobb med låga krav. Men att sänka arbetsmarknadens lägsta löner till nivåer där det inte går att försörja sig är endast en väg till mer fattigdom och större klyftor.
Balansen på arbetsmarknaden kräver även att båda parter får in avgifter som finansierar partsmodellen. Det får man inte om lönerna är för låga. Och som Maria Mattsson Mähl (L) konstaterar på DN-debatt är lönedumpning inte en framgångsnyckel för en lyckad integration. De verkliga framgångsfaktorerna är istället »klassiker« som utbildning, både formell och på arbetsplatsen samt språkkunskaper, vilket även SNS-rapporten konstaterar.
Skillnaderna i sysselsättning och lön är stora mellan personer med utländsk bakgrund som har eller saknar gymnasieutbildning. Att investera i utbildning är särskilt lönsamt för just de grupper som har svårt att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden, framför allt personer födda utanför Europa, står det i rapporten. Däremot verkar varken SFI, svenska för invandrare, eller yrkeserfarenhet från andra enkla jobb göra intryck på arbetsgivarna.
I forskarnas fältexperiment med fiktiva unga sökande från Syrien, som många flyktingar kommer från, fick endast 1,3 procent svar om intervju, oavsett om de uppgav dessa kvalifikationer eller ej. Men arbetsmarknadspolitiken lider inte av brist på verktyg, tvärtom. Sverige har ett helt batteri av snabbspår, praktik, nystartsjobb, lärlingsjobb, extratjänster med mera. Men de används för lite.
Och Etableringsjobben, en »helt ny modell för att stimulera anställningar« som parterna tog fram häromåret har ännu inte kommit på plats. Den skulle lösa många av de problem som SNS-rapporten lyfter, framhöll deltagare på seminariet. »När kommer Etableringsjobben«, undrade exempelvis Carola Lemne, tidigare vd för Svenskt Näringsliv. Statssekreterare Roger Mörtvik (S) kunde dock inte ge besked, trots att de skulle varit på plats i juli 2020.
Nu har C och L parkerat dem i januariöverenskommelsen, och ska även gälla företag utan kollektivavtal och i bemanningsbranschen. Socialdemokraterna, som var tillskyndare av det ursprungliga förslaget, har som bekant ingen egen majoritet. Sammanfattningsvis finns två vägar för att integrera nyanlända: marknaden eller det gemensamma:
- Betala riktigt låga löner för dem som står längst bort från arbetsmarknaden.
- Eller utbildning och statligt subventionerade anställningar.
Lägre löner blir ett sätt att skjuta över ansvaret för en stor utmaning för arbetsmarknaden på löntagarna i istället för riksdagen. I sektorer där de enkla jobben finns sjunker anslutningsgraden till facket kraftigt. Det betyder att ännu lägre löner ger ännu lägre anslutningsgrad till fack och arbetsgivarorganisationer.
I Tyskland, fick »minijobb« och andra avregleringar fackföreningsrörelsen att braka samman. Idag organiseras bara cirka 15 procent av löntagarna. Självklart får sänkta löner för vissa arbetsuppgifter spridningseffekter och påverkar även tjänstemän med vanliga löner och anställningsvillkor. Om grunden för den svenska modellen raseras hjälper det inte att befinna sig på femte våningen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
