Skolan Sveriges skolsystem lider av växande segregation och minskad likvärdighet. Men trots att Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) rimligtvis bör känna till problematiken kring segregerade skolplaceringar, väljer man en resursstyrning som bidrar till ökad segregering av elever. Det skriver 45 forskare inom fältet.
Med stor oro har vi tagit del av bidragsutlysningen på Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) hemsida om ett bidrag skolhuvudmän kan söka för att skapa nya eller utveckla befintliga ”anpassade lärmiljöer” med få elever och hög personaltäthet inom grund- och gymnasieskolan.
Sveriges skolsystem lider av växande segregation och minskad likvärdighet. Skolor blir mer homogena i termer av elevernas bakgrund, förutsättningar och resultat samt avseende resurser och behöriga lärare. Andelen elever i behov av särskilt stöd varierar stort mellan olika typer av skolor liksom tillgången till särskilt stöd som elevhälsa och specialpedagoger/speciallärare. Skolan blir alltså alltmer sorterande.
Både statliga utredningar och forskning visar att särskilda undervisningsgrupper och segregerande skolplaceringar bör användas med stor försiktighet.
Skolsystemets marknadslogik bygger på besparingar som har försämrat skolors förutsättningar att erbjuda en god studiemiljö. Det har lett till större elevgrupper, bristfälliga läromedel och indragna stödinsatser. Samtidigt har krav på måluppfyllelse ökat, vilket bidragit till skolsvårigheter, psykisk ohälsa och ökning av diagnoser. Enligt skolministern har det skapats ”en stress, press och utslagningsskola”.
Skolsvårigheter är inte jämnt fördelade bland olika elevgrupper. Bland elever med migrationsbakgrund och låg socioekonomisk bakgrund är skolsvårigheter vanligare. Elever i behov av särskilt stöd är därför ofta mångfaldigt utsatta i skolan.
Det är politiska och ekonomiska beslut som har lett till det nuvarande dysfunktionella skolsystemet och det är svårt att finna belägg för påståendet att ”inkluderingen har gått för långt”, snarare kan det ifrågasättas om inkluderingen givits en chans.
Både statliga utredningar och forskning visar att särskilda undervisningsgrupper och segregerande skolplaceringar bör användas med stor försiktighet. Det finns flera risker med placering i segregerade undervisningsmiljöer, såsom stigmatisering och andra reaktioner från omgivningen som kan påverka självbild och motivation negativt. En sådan placering leder inte per automatik till en god lärandesituation enligt forskningen.
SPSM bör rimligtvis känna till problematiken kring segregerade skolplaceringar, men väljer en resursstyrning som bidrar till ökad segregering av elever.
SPSM ignorerar uppenbart skollagens skrivningar om att särskilt stöd i första hand ska ges i den undervisningsgrupp eleven normalt tillhör. Den statliga utredning som tillsattes efter januariöverenskommelsen gav inte vetenskapligt stöd för segregering av elever till särskilda undervisningsgrupper. SPSM går därmed emot principen att skolan ska bygga på en vetenskaplig grund.
Riksrevisionen och Sveriges kommuner och regioner (SKR) har dessutom kritiserat denna typ av statsbidrag. De anses vara ineffektiva, kortsiktiga och svåradministrerade samtidigt som utvärderingarna är bristfälliga. Forskare kritiserar dem för att utgöra politiska symbolhandlingar.
SPSM:s bidrag kännetecknas av samma brister. Det är en mycket kort utlysningstid, bristfälliga utvärderingskrav och inga behörighetskrav för personal trots detaljdirektiv om personaltäthet. Det saknas tiotusentals behöriga lärare och speciallärare/specialpedagoger. Hur ska elever i dessa ”anpassade” lärmiljöer försäkras behörig personal?
Det finns självfallet elever som är i behov av mindre sammanhang, större personaltäthet och specifikt stöd. Det åligger samtidigt skolan att försäkra att dessa elever inte hamnar i permanent utanförskap. Placering i segregerade miljöer måste därför föregås av grundliga pedagogiska utredningar och miljöerna måste erbjuda högkvalitativt pedagogiskt stöd utifrån individens behov och regelbundna utvärderingar krävs.
Inkludering handlar däremot om att ge elever goda förutsättningar för lärande och social utveckling i en gemenskap inom den vanliga klassrumsmiljön. SPSM:s bidragsstyrning bidrar här istället till en parallell kultur med ”obs-grupper” dit ”svåra” elever hänvisas.
Styrningen av medel riktade för segregerade undervisningsgrupper saknar vetenskapligt stöd, går emot skollagen och motverkar uppnåendet av de internationella åtaganden Sverige skrivit under, inklusive Barnkonventionen och Agenda 2030, mål 4. Den svenska utvecklingen fortsätter därmed mot en allt mer segregerad och splittrad skola som har visat sig ge bristande måluppfyllelse och försämrad likvärdighet.
Det är sorgligt och beklämmande att en statlig myndighet bidrar till denna utveckling med skattemedel.
Gunnlaugur Magnússon, docent i pedagogik, Uppsala Universitet
Johan Malmqvist, professor i pedagogik, Linnéuniversitetet
Jonas Almqvist, Professor i didaktik, Uppsala universitet
Lena Almqvist, Docent i psykologi, Mälardalens universitet
Anna-Lena Andersson, Lektor i specialpedagogik, Mälardalens universitet
Lisa Asp-Onsjö, Docent i pedagogik, Göteborgs universitet
Ylva Backman, Lektor i pedagogik med inr. specialpedagogik, Luleå tekniska universitet
Anette Bagger, Docent, Örebro universitet
Thomas Barow, Docent, Göteborgs universitet
Goran Basic, Docent i sociologi – lektor i pedagogik, Linnéuniversitetet
Karin Bengtsson, Lektor i specialpedagogik, Karlstads universitet
Girma Berhanu, Professor i pedagogik, Göteborgs universitet
Diana Berthén, Lektor i specialpedagogik, Stockholms universitet
Ingemar Emanuelsson, Professor emeritus, Göteborgs universitet
Ann-Carita Evaldsson, Professor i pedagogik, vid Uppsala universitet
Viktor Gardelli, Lektor i pedagogik, Luleå tekniska universitet
Åsa Gardelli, Professor i pedagogik med inr. specialpedagogik, Luleå tekniska universitet
Joanna Giota, Professor i pedagogik, Göteborgs universitet
Kerstin Göransson, Professor i specialpedagogik, Karlstads universitet
Susanne Hansson, Lektor i pedagogiskt arbete, Karlstads universitet
Kristina Hellberg, Lektor i pedagogik, Linnéuniversitetet
Åsa Hirsh, Docent i pedagogik, Göteborgs universitet
Eva Hjörne, Professor i pedagogik, Göteborgs universitet
Gabriella Höstfält, Lektor i specialpedagogik, Stockholms universitet
Peter Karlsudd, Professor i pedagogik, Linnéuniversitetet
Anne Lillvist, Professor i pedagogik, Mälardalens Universitet
Gunilla Lindqvist, Docent i pedagogik inr. specialpedagogik, Uppsala Universitet
Gunvie Möllås, Lektor i specialpedagogik, Jönköping University
Claes Nilholm, Professor i pedagogik med inr. specialpedagogik, Uppsala universitet
Mikaela Nyroos, Docent i pedagogik, Umeå universitet
Niklas Norén, Docent i pedagogik, Uppsala universitet
Anita Norlund, Professor i pedagogiskt arbete, Högskolan i Borås
Lisbeth Ohlsson, Fil. Dr. i Pedagogik
Maria Olsson, lektor i pedagogik, Högskolan Dalarna
Constanta Olteanu, Professor i matematikdidaktik, Linnéuniversitetet
Linda Palla, Docent i pedagogik, Malmö universitet
Lise Pettersson Roll, Professor i specialpedagogik, Stockholms universitet
Joacim Ramberg, Docent , Stockholms universitet
Carin Roos, Professor i specialpedagogik, Högskolan Kristianstad
Helena Roos, Lektor i matematikdidaktik, Malmö universitet
Roger Säljö, Professor i pedagogik, Göteborgs universitet
Ann-Christine Wennergren, Docent i pedagogik, Högskolan i Halmstad
Wieland Wermke, Professor i specialpedagogik, Stockholms universitet
Kim Wickman, Docent i pedagogik, Umeå universitet
Jenny Wilder, Professor i specialpedagogik, Stockholms universitet
Anna Öhman, Lektor i pedagogiskt arbete och specialpedagogik, Karlstads universitet.
Daniel Östlund, bitr. professor i pedagogik m. inr. specialpedagogik, Högskolan Kristianstad
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
