Tioårsdagen efter terrordåden 11 september uppmärksammades med tidningsbilagor, tevespecialer och långsändningar på radio. Under hösten har sedan en rad ödesdigra beslut också fyllt tio år. De har sällan fått särskild uppmärksamhet.
I söndags var det till exempel ett decennium sedan George W Bush utfärdade en exekutiv order om militärtribunaler för misstänkta terrorister. I flera år protesterade jurister och människorättsorganisationer mot systemet.
Barack Obama lovade att avskaffa militärtribunalerna. Misstänkta terrorister skulle fortsättningsvis prövas i vanlig domstol. Förra året dömdes på så vis en al-Qaida-aktivist för bombattentat i Afrika 1998 till livstids fängelse.
Men civila domstolar anses tydligen som osäkra: De kan ju döma politiskt inkorrekt, till och med frikänna. Förra veckan inleddes därför den första rättegången vid en militär domstol i Guantánamo sedan Obama tillträdde. Den åtalade, Rahim al-Nashiri, är misstänkt för den spektakulära attacken år 2000 mot krigsfartyget USS Cole då 17 personer dödades – det vill säga före själva ”kriget mot terrorismen”, som var motivet för just militära domstolar och inte civila.
De militära domstolarna har reformerats och de åtalades rättigheter stärkts, men kritiken mot dem har inte tystnat. Rättegången mot al-Nashiri verkar vara en testballong. Senare väntar Khalid Sheikh Mohammed och fyra andra misstänkta för att ha förberett 11 september.
Att USA nu halkar tillbaka till gamla mönster är konsekvensen av att Obama inte velat göra upp med Bushepokens tortyr och övergrepp: inga utredningar, inga kommissioner, inga åtal. Laglösheten ligger kvar som en vilande sjukdom i systemen.
Vid en konferens, med anledning av den här senaste tioårsdagen, sade den tidigare chefsåklagaren vid Guantánamo, överste Morris Davis: ”Om tortyr är ett brott ska det åtalas”. Morris lämnade sitt arbete 2007 i protest mot förhörsmetoderna. Han bekräftade det som redan är känt, men med ovanlig skärpa. Bushadministrationen tvingade genom metoder som militären motsatte sig. De valde Guantánamo för att det kunde bli ”en laglös zon”. Ansvaret var politiskt och avsikten otvetydig. Abu Ghraib var längst ner i en beslutskedja med början i Vita huset.
Den nu åtalade, Rahim al-Nashiri, är exempel på tortyren. Han har inte bara utsatts för så kallad water-boarding; enligt CIA har han också hotats med borrmaskin under en skenavrättning. Det innebär att hans vittnesmål från förhören inte kan användas vid rättegången.
Vi vet vilka i Vita huset som beslutade om tortyr. De har själva erkänt. Om de vågar besöka Europa riskerar de rättegång. Det är viktigt att påminna om det.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
