Mitt Romney vann New Hampshire starkare än någon gissat. Men vad är det som egentligen händer i det republikanska partiet? Det var inte länge sedan välrenommerade journalister skrev feta böcker om att USA skulle domineras av högern i all överskådlig framtid. Nu ser den plötsligt ut som ett vrak timmarna mellan champagnefylla och baksmälla.
Under hösten svängde opinionen som slänggungor mellan partiets kandidater. De politiska skillnaderna är så stora att man kan undra om de tillhör samma parti: Huntsmans pragmatism, Pauls excentriska nyliberalism och den ultrakonservativa bibelflocken. Så har partiet länge sett ut. Men nu mer polariserat, oenigt och förbittrat än någonsin.
I det läget har Mitt Romneys politiska tomhet blivit hans fördel. Han står för ingenting, byter åsikt med minnesbefriad lätthet och blir därför möjlig neutral samlingspunkt. Han accepteras av alla, men älskas av ingen. Hela situationen påminner om partiets läge 2008 men mer tillspetsat. McCain var trots allt en mindre svag kompromisskandidat.
Nästa valrunda blir i South Carolina som ända sedan 1787 varit unionens starkaste högerfäste: nu kallar sig nästan hälften av invånarna för konservativa, 45 procent tillhör evangelikala kyrkor och Tea Party-rörelsen dominerar politiken. Ändå pekar opinionsmätningarna även där på klar seger för Romney. Vinner han South Carolina är det avgjort.
Mormonen Romney som presidentkandidat är en historiens ironi. När republikanerna samlades till sitt första konvent 1856 stod ett nej till ”barbariets tvillingreliker” – slaveriet och mormonernas polygami – överst på dagordningen. Nu fylls konservativa medier, som Fox News, av bittra utfall. Var tog tepartyrörelsens anstormning vägen, undrar de. I mellanårsvalen 2010 svepte den rakt in i kongressen. I somras tog de nyvalda hela nationen som gisslan i sin vägran att acceptera budgetpolitisk realism.
Republikanerna sprack sönder i hårda strider om gamla hjärtefrågor: ekonomi-, utrikes- och säkerhetspolitik. De verkade, för första gången i landets moderna historia, fått en hård kärna av passionerade reaktionärer: aktivister som siktade på totalt sammanbrott för att ur ruinerna bygga upp en renare ordning. Men inför presidentvalet verkar de gömt sig.
Situationen i den amerikanska högern påminner om det förfall som plågade demokraterna under 1970- och 80-talen. De slits sönder av inre strider, debatten domineras av gapiga ytterkantspolitiker och de hittar varken samlande program eller kandidater som kan inspirera och leda. Paul och Perry är deras motsvarigheter till 68-radikalen Abbie Hoffman.
Den amerikanska högerns galenskap och sönderfall är Barack Obamas enda chans att möjligen bli omvald.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
