Ledare Att Magdalena Andersson inte kan kritisera en enda del av Tidöavtalets migrationspolitik är märkligt. När det finns så mycket att säga, utan att göra avkall på behovet av en fungerande integration.
Civil Rights Defenders, en världsledande människorättsorganisation, som sedan 2009 även granskar respekten för mänskliga rättigheter i Sverige, har gjort en systematisk genomgång av Tidöavtalet.
Den nya regeringen är, som sagt, besatt av att göra skillnad på människor. Retoriken genomsyras av ett ”vi” och ”dom”-tänkande, som Jesper Strömbäck som är professor i politisk kommunikation påpekat i Dagens Arena.
De förslag som läggs fram kommer inte bara att leda till ökande klyftor mellan människor. Avtalet, skriver Civil Rights Defenders, ”innehåller en rad åtgärder som tydligt strider mot de normer för mänskliga rättigheter som Sverige är bundet av samt undergräver rättsstaten och vår demokrati.”
Det är inte konstigt att avtalet väcker bestörtning utomlands.
Det är både chockerande och obegripligt att oppositionsledaren Magdalena Andersson inte förmår kritisera ett enda av migrationsförslagen i Tidöavtalet när hon intervjuas av Expressen. Tvärtom. Istället verkar hon vara angelägen om att få fram budskapet: vi var först.
Tydligen var det ännu lättare att flyta med vår repressiva samtid
Det är ett sorgligt faktum att Sverigedemokraterna inte kan hävda att Tidöavtalet är det enda migrationspolitiska paradigmskifte som Sverige genomlevt de senaste åren. När de förändringar av migrationspolitiken som gjordes 2015, delvis framtvingade av den specifika flyktingsituationen hösten 2015, permanentades 2021 utgjorde det också ett paradigmskifte. Detta gör dock inte Tidöavtalet mindre radikalt.
Det hade varit lätt för socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson att säga: vi vill se en ansvarsfull migrationspolitik. Men många av förslagen i Tidöavtalet bryter mot mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, det kan vi aldrig acceptera.
Hon hade kunnat lägga till: Vi vill också se en ansvarsfull integrationspolitik. Tidöavtalet kommer att försvåra integrationen och öka segregationen, det kan vi aldrig acceptera.
Det hade varit lätt. Och det hade varit det rätta. Men tydligen var det ännu lättare att flyta med vår repressiva samtid.
Det är svårt att förstå strategin. Är det så här Socialdemokraterna ska behålla de liberala storstadsväljarna som bytte block och röstade på Magdalena Andersson som en garant för att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande? Vad skulle poängen vara med att rösta S nästa gång, om Magdalena Andersson själv inte verkar se något problem med SD:s politik, i deras kärnfråga? Är det så här S ska vinna tillbaka de invandrades röster, de som förlorades till hopplösheten eller till Nyans i årets val, när människor upplevde att även Socialdemokraterna ägnade sig åt att stigmatisera ”utomnordiska” människor i ”Somalitown”? Redan innan Tidöavtalets fokus på ”inre utlänningskontroll” och förslag om visitationszoner? De som inte litade på socialtjänsten, redan innan Tidöavtalets förslag om ”kvalificering till välfärden” och ”informationsplikt”?
Det är också svårt att förstå hur det går ihop, rent ideologiskt.
Som Socialdemokraterna skriver på sin hemsida:
”Ytterst handlar rasism och främlingsfientlighet om att peka ut ett “vi” och ställa det mot ett “dom” för att kunna hävda att alla grupper inte ska ha samma rättigheter.”
Någon borde uppdatera partiordföranden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
