Förra veckan publicerades läckta uppgifter om Guantánamo av en rad tunga medier världen över. 759 dokument, tillhandahållna av Wikileaks, visar hur det som ”alla redan visste” dessutom är sant.
Lejonparten av de sammanlagt 779 fångarna som stängts in på Kubabasen, på Bush-lingo de ”illegala kombattanterna”, har förts dit på extremt svaga grunder, och hållits kvar i åratal av ännu svagare skäl.
Några har varit barn, andra senila gamlingar, många har både varit och blivit psykiskt sjuka. 213 afghanska bönder fängslades för att ge information om hur talibanerna rekryterar, många av dem själva offer för just tvångsrekrytering.
En sudanesisk fotograf från Al-Jazeera satt inspärrad i sex år för att ge information om nyhetsarbetet i Tjetjenien, Kosovo och Afghanistan innan han dumpades – i Albanien.
Biståndsarbetare som råkade bära 100-dollarsedlar fängslades och flögs till Kuba. Arméläkare har uppmanat självmordsbenägna fångar att ”slappna av när vakterna är aggressiva”.
Dokumenten visar också att Mehdi Ghezali, svensken som hölls fängslad i 930 dagar, inte gjort sig skyldig till något brott, än mindre anklagats för något.
Jag har skrivit det förut, men det är värt att notera det igen. Den behandling Mehdi Ghezali utsattes för vid hemkomsten från fånglägret är ett mörkt kapitel i svensk mediehistoria. Om något borde Wikileaksdokumenten rendera honom en ursäkt.
Bara månader efter att de första fångarna förts till Guantánamo i januari 2002 läckte de första uppgifterna om tortyr ut. En av lägrets mest kända fångar, Khalid Sheik Mohammed, uppges ha utsatts för skendränkningar, så kallad water boarding, 183 gånger – något som gör hans erkännanden som ”hjärnan bakom 11 september” verkningslösa i civil domstol.
Barack Obama gick till val med löftet att stänga Guantánamo en gång för alla. Så har inte skett, och så sent som i början av april meddelade Vita Huset att de fångar som misstänks ligga bakom 11 september-attackerna ska höras och dömas av militär på själva Guantánamo. Bortom öppenhet och rättssäkerhet. Det går tvärtemot det beslut från 2009, i vilket Obama-administrationen lovade civila rättegångar för det fåtal av lägerfångarna som är misstänkta för något alls.
Som andra redan noterat är det riktigt skrämmande med publiceringarna, förutsatt att vi räknar bort enskilda individers omänskliga lidande, den tystnad som kringgärdar dem.
Tycker vi verkligen att det är helt okej att världens största demokrati har spärrat in och torterat politiska fångar bortom allt vad rättssäkerhet heter? Och, mer störande, vad säger det i så fall om oss?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
