Vid en första anblick kunde Dagens Nyheters avslöjande om Rossana Dinamarcas dyra resenota kvala in i kategorin för enklaste formen av smädesjournalistik. Den stora borgerliga dagstidningen hänger ut det lilla vänsterpartiet för frosseri med skattemedel, folket får rasa och förakta alldeles gratis.
Men Dinamarcas saftiga resekostnader är allvarligare än den vanliga vidlyftigheten med skattekronor.
Rossana Dinamarca är en av de mäktigaste vänsterpartisterna. Hon är riksdagsledamot, vice partiordförande – och en av de fyra som kandiderar om att efterträda Lars Ohly på partiledarposten. Sedan valet 2010 har hon spenderat 220 679 kronor. På att flyg- och taxipendla.
Större delen av resekostnaderna bärs upp av flyg mellan Trollhättan och Stockholm, Dinamarcas förklaring är att hon annars inte hinner umgås med sina barn. Att åka tåg, eller ens ta flygbussen från Arlanda, är enligt partiledarkandidaten inte ett alternativ.
Att Dinamarca enligt intervjuer helt verkar sakna skam över sin flygpendling, och att lejonparten av kritiken i interna v-forum mest upprätthåller sig kring den ekonomiska aspekten, blottar ett mycket större problem för det parti som inte bara berömmer sig för att vara feministiskt utan också radikalt.
För det första att partiet verkar sakna strategier för att även småbarnsföräldrar som bor på andra orter än Stockholm ska kunna vara aktiva riksdagsledamöter utan att behöva flyga för att de måste delta i möten sena fredagar och tidiga måndagar. För det andra att Vänsterpartiet i allmänhet, och vice partiordföranden i synnerhet, inte tar klimatpolitiken på allvar, något som borde vara en huvuduppgift för ett radikalt parti på 2000-talet.
Säg den vänsterpartist som skulle komma undan med att på medborgarnas bekostnad använda så kallade rut-tjänster för att ”vinna tid” och kunna titta på Bolibompa med barnen. Att av samma anledning inrikesflyga korta sträckor i en sådan omfattning att Naturskyddsföreningen brister ut i ett ”förkastligt” verkar däremot gå bra.
Klimatomställningen är vår tids ödesfråga. Korta flygresor en av de största koldioxidbovarna.
Utan en politik som på allvar kopplar samman hur otyglad marknadskapitalism, djupa ojämlikhetsklyftorna och klimatförändringar drivs och påverkar varandra kommer de senare att få dramatiska följder för livet som vi känner det.
Här skulle, som vänsterpartisterna och klimataktivisterna Lina Hjort och Rikard Warlenius påpekar i en debattartikel i Flamman (skriven innan Dinamarcas flygvanor offentliggjordes), ett progressivt Vänsterparti kunna fylla luckan mellan skenande klimatförändringar och medelpolitikens individualistiska lösningar inom ramen för den nuvarande ekonomiska ordningen. Hjort och Warlenius genomgång av partiledarkandidaternas profilering visar att bara en av fyra, Jonas Sjöstedt, överhuvudtaget nämner klimatomställningar som en viktig politisk fråga.
För Ulla Andersson och Hans Linde finns fortfarande tid att göra avtryck i klimatpolitiken innan nästa års kongress och partiledarval. Rossana Dinamarca? Tja. Självklart åligger det inte enskilda människor att ensamma ta ansvar för klimatomställningar genom individuella val, det är en kollektiv och i allra högsta grad politisk uppgift.
Just därför borde det vara omöjligt för den som vill leda ett radikalt vänsterparti att komma undan med att använda inrikesflyget som privatchaufför. Än mindre att rycka på axlarna åt kritiken.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
