Det står en elefant i rummet, så stor att dess blotta storlek hotar att kväva oss alla. Och oavsett om vi väljer att se den eller inte kommer det vara långt mer än bara porslinsfigurer och vaser som går i kras när den väl börjar röra på sig ordentligt.
Rör på sig gör den förresten redan: Under tiden västekonomer och regeringar svettas för att hitta nya sätt att öka tillväxten, och därmed enligt marknadslogiken klara oss ur detta politiska och ekonomiska krisläge, tar klimatet ständiga och ytterligare steg mot det så kallade tvågradersmålet.
Två graders ökning av snittemperaturen, i jämförelse med förindustriell tid, är den gräns som globalpolitiska kompromisser kommit fram till är möjlig att leva med. Sett till vetenskaplighet borde gränsen ligga på 1,5 grader – därefter blir det mänskliga, ekologiska och ekonomiska priset alldeles för högt att betala.
Vid två grader kommer önationer att dränkas, översvämningar och torka, som redan i dag ödelägger stora delar av världen, att bli allt värre och tvinga miljoner människor på flykt.
Det mesta tyder på att vi kommer att få leva med mycket värre konsekvenser än så. Mellan 2009 och 2010 släpptes rekordhöga mängder koldioxid ut. I mitten av november meddelade det allt annat än klimatradikala Internationella energiorganet (IEA) att det redan 2017 kommer att vara försent att uppnå ens tvågradersmålet om inget dramatiskt sker med världens energiförbrukning.
Det pågående klimattoppmötet i Durban, COP17, har på förhand dömts ut som hopplöst. Efter världsledarnas kollaps i Köpenhamn 2009, när man inte lyckades komma överens om mer än att man vill hindra uppvärmningen utan att förbinda sig till fastslagna utsläppsminskningar, kan Durban-mötet vara sista chansen att överhuvudtaget återupprätta mötena i sin nuvarande form.
Och det är bråttom. Nästa år löper Kyotoavtalet ut. Det är det hittills enda avtal som reglerar utsläppsnivåer från de länder som anslutit sig. Utsikterna till ett nytt avtal, när länder som USA fortfarande vägrar skriva på det första, är mycket små. Dessutom har stora koldioxidkramare som Japan och Ryssland redan nu sagt att de inte vill se ett nytt och bindande avtal.
Ett Durban-möte som misslyckas med det på förhand omöjliga, att få till stånd en förlängning av Kyoto-protokollet, lämnar ett FN med bara ett vapen kvar i kampen mot klimatförändringarna: En global marknad för utsläppsrätter.
Med tanke på den så kallade marknadens track record hittills i världshistorien så ligger vi minst sagt risigt till.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
