Socialdemokraterna har ett uppdrag att driva opinion för ett rättvisare skattesystem. Om inte vi själva tror på vår politik kommer inte väljarna heller att göra det, skriver Elinor Odeberg, chefredaktör Libertas, Socialdemokratiska Studentförbundets idépolitiska tidskrift, i en debattreplik.
Payam Moula och Martin Rynoson argumenterar i sin artikel att Socialdemokraterna borde behålla det femte jobbskatteavdraget. Inte för att de tycker att det är en god satsning för fler jobb att fördela mer pengar till de som redan har, utan för att regeringen kommer att framställa Socialdemokraterna som ett skattehöjande bidragsparti. ”Uppgiften för oss (S) är att vinna valet” skriver de. Är det verkligen så vi vinner väljarnas förtroende?
Är det negativt om väljarna tror att skatter går till sjuka och arbetslösa, också känt som vård och försäkringar? Utifrån en borgerlig argumentation är bidrag till arbetslösa och sjuka något som hämmar deras tillfrisknande eller jobbsökande, eftersom allting handlar om ekonomiska incitament. Fredrik Reinfeldt är noga med att upprepa mantrat ”Alliansen vill öka drivkrafterna för att arbeta”. Att regeringen lägger ytterligare 15 miljarder utöver de 72 miljarder i redan genomförda skattesänkningar har mindre med ekonomisk forskning som det har med deras ideologi att göra.
Av detta drar jag en helt annan slutsats än Moula och Rynoson. Regeringens framgångar handlar om att de lyckas befästa sin världsbild. Politik handlar om att övertyga. Skatter går mycket riktigt till bland annat sjuka och arbetslösa. Ska vi låta detta fortsätta att framställas som ett problem? Gynnar det oss i valrörelsen? Ger det oss trovärdighet bland väljarna?
Förmodligen gör debattörerna en korrekt analys i att det femte jobbskatteavdraget delvis är en fälla som Moderaterna vill få oss att gå in i. På det skulle vi kunna svara att vi tycker att arbete ska beskattas lika och på så sätt lyfta debatten till en mer generell skattepolitisk nivå. Att det inte är ansvarsfullt att låna till skattesänkningar. Eller varför inte ifrågasätta påståendet att skattesänkningar ”ger mer pengar i plånboken”, när vi i själva verket får högre privata utgifter som annars hade kunnat axlas gemensamt? Det vi talar om är förmågan att driva opinion. Moula och Rynoson rekommenderar istället att kapitulera innan slaget ens har börjat.
Socialdemokratins problem är inte vår syn på skatter, utan att vi ständigt låter regeringen sätta dagordningen. Ytterst tar det sig i uttryck när två unga skarpa socialdemokrater går ut och försvarar att partiet ska behålla en reform de själva är emot, av rädsla för hur partiet kan komma att uppfattas. Vår kraft bör i stället ägnas åt att opinionsbilda för socialdemokratisk politik och därigenom för ett rättvisare skattesystem. Moderaterna är även de ett bidragsparti – men deras bidrag går till de som redan tjänar bäst. Är det en bättre ”bidragslinje” att låta en höginkomsttagare i Stockholms innerstad få billigare städhjälp än att en sjukskriven sjuksköterska får ersättning för att klara dagen?
Orimligheten i detta är lika uppenbar för Rynoson och Moula som den är för mig. Frågan är hur det ska bli uppenbar för fler. Enligt mig är det här är frågor som behöver ställas, inte tystas, om socialdemokratin ska vinna gehör. Där de uppmanar en diffust definierad vänster att vara ”strategisk” och tona ned kritiken, skulle jag vilja uppmana samtliga socialdemokrater att tro på sig själva och på vår politik. För om inte vi gör det, kommer inte väljarna att göra det heller.
Elinor Odeberg, chefredaktör Libertas, Socialdemokratiska Studentförbundets idépolitiska tidskrift
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
