SÖNDAGSKRÖNIKA Dubbla sprickor – lönesamordningen och arbetsrätten – missnöje med ledningen, en kongress där en ny ledning ska väljas och oklarheter vad som gäller gentemot politiken. Med så många svårigheter som väntar ställer Anna Danielsson Öberg sig frågan: Är 2020 året när LO spricker?
Alla fackliga centralorganisationer skakas av och till av oenighet. Det gäller inte minst Landsorganisationen. Under årens lopp har kriser verkligen kommit och gått inom LO. Men nu är det väldigt många besvärligheter som sker under ett enda år.
Närmast är det avtalsrörelsen som inleds och det är som bekant ett splittrat LO som deltar. Två förbund, Pappers och Kommunal, hoppade i höstas av samordningen. I båda fallen handlade avhoppen om att de löneökningar som övriga LO-förbund planerade att kräva ansågs för låga. I praktiken innebär det att LO-förbunden nu ställer tre krav istället för ett i avtalsrörelsen. Det samordnade kravet som 12 förbund står bakom, som innebär löneökningar på 3 procent och en låglönesatsning. Kravet från Kommunal som är löneökningar på 3 procent och ytterligare 0,5 procent för yrkesutbildade inom vård, skola och omsorg. Och så kravet från Pappers på 4 procent.
Hur det går i förhandlingarna återstår att se men oenighet anses försvåra dem. Och medan avtalsrörelsen pågår sker en annan process, nämligen att hitta kandidater till LO:s nya ledning. Den väljs vid kongressen i mitten av juni. Redan i början av november förra året meddelade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och andre vice ordförande Berit Müllerström att de avgår. Förste vice ordförande Therese Guovelin och avtalssekreterare Torbjörn Johansson har inte sagt något om hur de ser på framtiden.
Torbjörn Johanssons framtid måste beskrivas som osäker. Som avtalssekreterare är det hans jobb att hålla ihop förbunden i samband med avtalsrörelser – något han misslyckats med.
Men åtminstone Torbjörn Johanssons framtid måste beskrivas som osäker. Som avtalssekreterare är det hans jobb att hålla ihop förbunden i samband med avtalsrörelser – något han misslyckats med. Men det handlar minst lika mycket om den andra sprickan om arbetsrätten som uppstått inom LO. Förhandlingarna inleddes 2017 och har pågått av och till sedan dess. Men de intensifierades när partierna bakom januariavtalet krävde uppluckring av lagen om anställningsskydd. Ett sätt att förhindra ett politiskt förslag var om parterna blev överens. Före jul hettade det till i de här förhandlingarna. Bland LO-förbunden hade Pappers hoppat av tidigare och nu följde Kommunal, Seko, Byggnads, Målarna och Fastighets efter. Skälet de angav till avhoppen var att LO:s förhandlingsledning på väg att acceptera att begreppet saklig grund i samband med uppsägningar försvinner. Dessutom kritiserades Torbjörn Johanssons sätt att sköta förhandlingarna. Anonyma källor anklagade honom för att föra andra bakom ljuset.
De sju förbund som trots allt fortfarande förhandlade gav sin motbild i en debattartikel. Inget är klart var budskapet och samma sak innehöll en gemensam avsiktsförklaring mellan LO, Svenskt Näringsliv och privattjänstemännen. Enligt avsiktsförklaringen var parterna inte överens om något över huvud taget – mer än att ajournera förhandlingarna för att ge utrymme för avtalsrörelsen. Istället ska förhandlingarna återupptas i början av augusti och målet är att en ny överenskommelse ligger klar sista september.
Och det är den nya LO-ledning som väljs i juni som ska hantera LAS-förhandlingarna i augusti. Vilka det är och vilka mandat de har från kongressen vet ingen idag. Eller hur arbetsgivarna ser på LO:s mandat – inte minst om sex förbund fortfarande står utanför förhandlingarna. Men som om det inte är nog finns ytterligare en stor osäkerhet och det är vad partierna bakom januariavtalet tycker om en eventuell överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden om arbetsrätten. Enligt januariavtalet ska vissa saker uppnås. Om parterna, som dessutom kanske inte har alla med sig, ger andra förslag är det oklart hur partierna agerar. Dessutom är timingen oklar. Den utredning som regeringen tillsatt om arbetsrätten ska vara klar i vår och enligt januariavtalet ska förändringar genomföras nästa år.
En sak är helt säker. De påfrestningar och interna stridigheter som pågår inom landets äldsta fackliga huvudorganisation är omfattande. Klarar den nuvarande och kommande LO-ledningen att hantera det som väntar kan det stärka organisationen. Men risken för motsatsen är uppenbar.
Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
