Ödesmättat i Terminator Genisys

När Terminator Genisys nu har världspremiär handlar det lika mycket om en pressad filmbransch som om vår rädsla för robottekniken.

Googles grundare Larry Page lovade för ett par år sedan han personligen skulle lösa problemet med åldrandet. Och om vi inte aktade oss, hotade han vidare, skulle Googles dotterföretag Calico jobba hårt med att avskaffa själva döden.

I nya Terminator-filmen, som har världspremiär i dag, verkar det ett tag som om Page redan har lyckats. I en av de inledande scenerna möter vi en purung Arnold Schwarzenegger, slätkindad och groteskt välpumpad som från Mr. Universumframgångarna i början av 1980-talet.

Det är obehagligt – som att betrakta en gengångare på långt avstånd. Ett spöke från den gamla goda tiden.

Hela rebooten Terminator Genisys är förresten kuslig. En sofistikerad metarulle som handlar lika mycket om en pressad bransch – nämligen filmindustrin – som om vår rädsla för robottekniken.

I USA minskade biobesöken i åldrarna 12–24 år med 26 procent mellan 2007 och 2014: ett dåligt tecken för framtiden. Globalt sett ökar dock biljettförsäljningen, men bara tack vare den snabba tillväxten av biografer i Kina.

Hollywood vore inte Hollywood om det inte förhöll sig till den här utvecklingen. Därför är ondskan i nya Terminator mycket mer personlig än tidigare. Det är faktiskt övertydligt hur de cyniska cheferna på det fiktiva företaget Cyberdyne gestaltats för att påminna om verklighetens makthavare i Silicon Valley.

När Cyberdyne lanserar det avancerade operativsystemet Genisys i syfte att koppla upp och ihop hela mänskligheten med det militärindustriella komplexet, ja, då förstår jag vartåt det barkar.

Här vill Hollywood passa på att ge en politisk känga åt sina konkurrenter bland nätjättarna. Samtidigt som manusförfattarna hakar på den växande globala kritiken mot kontroll- och registreringssamhället.

I veckan florerade en obekräftad uppgift om att Schibsted vill sälja Aftonbladet till Bonniers. Ett konstigt rykte, som ökar på oron för hur det ska gå med den journalistiska mångfalden i vårt land.

Varför skulle Schibsted vilja göra sig av med en framgångsrik onelinetjänst? Som samtidigt är en viktig trafikmotor och marknadsföringskanal för den övriga verksamheten som bland annat består av Blocket, Prisjakt och Lendo?

Kanske handlar det om att den norska koncernen bestämt sig för att snabbt dra sig ut all affärsverksamhet med journalistiskt innehåll, digital eller på papper. Eller att man tar vilka kortsiktiga förluster som helst, bara man slipper hålla på med svenska papperstidningar.

Oavsett vad som är anledningen, är det intressant att följa den oroliga rapporteringen i dagspressen. Trots digitaliseringen är det fortfarande till papperstidningarna man måste gå för att läsa om journalistikens avveckling, precis som det är på biografen man blir serverad de mörkaste av digitala dystopier.

Gammelmedia må ha spelat ut sin roll, men man är fortfarande bäst på att skapa underhållning av sina egna dödskonvulsioner.