SÖNDAGSKRÖNIKA Dagens EU-val beskrivs ibland som ett ödesval. Det finns konkreta skäl för det, inte minst att den oftast EU- och frihandelsvänliga och tämligen progressiva majoriteten i Europaparlamentet i värsta fall kan landa i något helt annat.
Hittills har det i regel varit så att i institutionella frågor, försvaret av Europaparlamentets roll och befogenheter, grunderna för den inre marknaden, EUs budget mm brukar de stora europavänliga partierna – EPP (m & kd), ALDE (lib & c) och Soc&Dem (s & FI) göra upp. Den majoriteten lär inte vara hotad, såvida inte EPP-gruppen väljer en annan väg för framtiden.
I många andra tunga frågor, till exempel mera värderingsbaserade, har det istället ofta formats en center/vänstermajoritet med liberaler, gröna, socialdemokrater och vänster. Ibland har man till och med fått med sig mer centerorienterade EPP-partier, t ex vissa kristdemokrater med sociala värderingar och ibland rent av facklig förankring. EUs arbetsmarknadskommissionär Marianne Thyssen, tidigare de flamländska kristdemokraternas partiledare, tillhör dem. Hon har – till skillnad från alla de svenska borgerliga EU-parlamentarikerna – drivit på för en EU-lagstiftning som skyddar de anställdas villkor, inklusive svenska kollektivavtal.
Center/vänstermajoriteten har utöver arbetsmarknaden ofta gällt miljö, klimat, migration, jämställdhet, kultur/media, mänskliga och medborgerliga rättigheter, bistånd, fiskeripolitik mm – och den majoriteten hänger på en rätt skör tråd.
Möjligheterna att även framöver skapa en progressiv center/vänstermajoritet i Europaparlamentet avgörs av tre ytterst konkreta frågor:
1: Hur mycket kommer de högerpopulistiska partierna att öka i förhållande till center/vänsterpartierna? Blir de markant större än nu lär de också mer än hittills försöka påverka politiken och EU-besluten. Hittills har populisthögern mest använt parlamentet som tribun för att via media sprida sitt budskap. Mera seriösa försök att påverka politiken har varit sällsynta.
2: Kommer de högerpopulistiska partierna att kunna uppträda mer samlat än idag, när de är splittrade i flera olika grupperingar? Vi vet att inte minst italienska Legas ledare Salvini försöker samla dem i en stor högernationalistisk grupp. Skulle det lyckas kanske de rent av kan locka till sig partier som Orbans ungerska Fidesz, för närvarande suspenderat från EPP-gruppen.
3: Hur kommer de klassiska kristdemokratiska, konservativa och moderata EPP-partierna att ställa sig till samarbete med högerpopulisterna, dvs samma fråga som splittrade alliansen här hemma? Den frågan delar bl a de tyska kristdemokraterna, där Merkel säger aldrig i livet, men hennes bayerska systerparti CSU (från vilket EPP-gruppens ordförande Manfred Weber kommer) inte alls är lika tydliga.
Skulle de högerpopulistiska och nationalistiska partierna lyckas på alla de här punkterna – bli större, mer eniga och skapa samarbete med några EPP-partier – då är parlamentets progressiva roll definitivt hotad i och med att möjligheten att skapa center/ vänstermajoriteter i Europaparlamentet hänger på rätt få mandat.
Därmed hotas också Europaprojektets öppna, frihetliga, internationalistiska och frihandelsvänliga karaktär, ett starkt argument för att gå och rösta.
Göran Färm, f d Europaparlamentariker (s)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
