Vårdförbundets strejk har redan pågått i drygt tre veckor. Dagens Nyheter uppger att förbundet redan förbrukat en tredjedel av sin strejkkassa. Håller tiden på att rinna ut för sjuksköterskorna? Vårdförbundet har goda skäl för sin strejk och sina lönekrav. Så varför är läget så låst?
Nyss företrädde förbundet under Eva Fernvalls ledning en ny facklig strategi: mindre siffror i de centrala avtalen och mer lokala och individuella överenskommelser och bättre organisation var viktigare än mer resurser. Under ett antal år kunde sjuksköterskorna med marknadskrafterna i ryggen inkassera höjda löner.
Under senare år har strategin inte varit lika effektiv. Och i årets avtalsrörelse har Anna-Karin Eklunds vårdförbund krävt en stor generell lönehöjning för alla och en uppgradering av lägsta lönerna.
LOs Wanja Lundby-Wedin var i går kritisk till Vårdförbundets agerande i en intervju i Dagens Nyheter. Och visst, läget när alla andra fackförbund redan förhandlat klart är inte det bästa. Stödet från andra fackliga organisationer har också varit ljumt. Även andra grupper är fel och lågt avlönande.
Löner måste sättas utifrån flera olika kriterier, som erfarenhet och ansvar. Men utbildning måste ge utdelning i lönekuverten. Tre års högskoleutbildning (som sjuksköterskorna har) innebär ett antal år med låga inkomster och en studieskuld som måste betalas under många decennier (på skattade pengar). Denna princip kan komma i konflikt med Kommunals medlemmars intressen, även om höjda lägsta löner för sjuksköterskorna gör det lättare att också höja deras löner. Löneskillnaderna kan i Sverige inte vara gigantiska bland annat eftersom det samhälleliga stödet till studenterna är generöst. Men utbildningsfaktorn kan inte tänkas bort.
Frågan är om socialdemokraterna tagit till sig denna underliggande fråga som vårdstrejken aktualiserar. Hittills har det varit tyst från det hållet. Till skillnad från när Kommunal gick i strejk häromåret. Vänsterpartiet däremot stödjer på klassiskt manér strejken.
Oppositionspartierna måste nu göra politik av sjuksköterskornas missnöje. Annars är risken stor att ökad privatisering uppfattas som ett hägrande alternativ för många löntagargrupper inom den offentliga sektorn.
Facket har ett ansvar. Men den offentliga sektorn styrs ytterst av politiken. I grunden handlar det om ett långsiktigt politiskt vägval. Ökade resurser krävs inte minst för att kunna attrahera arbetskraft till den offentliga sektorn i framtiden. Och höjda löner till sjuksköterskorna – och andra yrkesgrupper i samma beråd – kommer att kosta många kommande skattekronor och är inget som kan åstadkommas under en enda förhandling.
Den offentliga sektorn har länge gått på svältkurer. Utmaningen är klassisk. Om den privata sektorn är rik och den offentliga fattig krävs en omfördelning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
