Det är pinsamt att det bara gått en dryg månad efter den misslyckade självmordsbombaren på Drottninggatan, innan Socialdemokraterna i torsdags gav upp motståndet mot FRA-lagen och öppnade för att Säpo ska få ta del av FRA:s signalspaning. Brådskan i anpassningsrörelserna är inte bara en bild av en ogenerad populism, utan också av socialdemokratins kollaps som samhällskritisk rörelse.
Bilden av att integritetsfrågorna devalverats förstärks av att Thomas Bodströms och EU:s datalagringsdirektiv nu ska genomföras av högerregeringen. Det ska samlas och lagras uppgifter om vem som mailat vem, vilka hemsidor vi besökt, även utan brottsmisstankar. Det innebär att myndigheterna kan få en bild av vad varje individ har för politiska åsikter och sexuella preferenser. Och meddelarskyddet i grundlagen försvagas dramatiskt.
Säkerhetstjänstkommissionens slutsatser 2002, den första ärliga genomlysningen av 50-talets kommunistnoja, verkar helt glömda idag. Då skrev man att Säpo byggde ett berg av triviala upplysningar ”för säkerhets skull”. Detaljer om individers liv, till exempel städerskan som köpte Norrskensflamman, hade ”i tusentals fall samlats på ett sätt som saknar stöd i lag”. Nu görs detta gigantiska misstag om, fast nu handlar det islamister. Tekniken är mer avancerad än på 50-talet, men den mänskliga oförmågan att upptäcka risker är dessvärre densamma.
En flygskola slog larm till FBI om en konstig elev, som skulle visa sig vara en av de tilltänkta självmordspiloterna vid attacken 11 september 2001, men tipset försvann i havet av överskottsinformation. Ingenting tyder på att utökad signalspaning i tid kunnat identifiera den svenske självmordsbombaren.De triviala upplysningarna till polisen på 50-talet skapade rättslöshet för individen. Arbetsgivare som kollat med Säpo portade oförargliga kommunister från jobb.
Också i dag lagras oväsentligheter som ”kan vara bra att ha”. Vad betyder en massiv insamling av data- och sms-trafik mellan unga svenskar med arabiska namn? Det ligger nära till hands att tro att det kommer att förstärka den systematiska diskrimineringen på arbetsmarknaden. Och säkerhet mot terrorism skapas antagligen inte framför dataskärmarna på ett kontor. Bara om säkerhetsorganen vågar sig ut i verkligheten, att leva tillsammans med de människor där det kan finnas farliga individer, som en större trygghet för Sverige kan uppnås.
”Sverige behöver inte ett småborgerligt parti till”, skrev Lena Andersson i DN i helgen. Det är inte heller Socialdemokraternas uppgift att medverka till att landet blir kallare, ängsligare och tystare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
