Snart är det tio år sedan det senast genomfördes en politisk reform som har minskat skillnaderna och omfördelat resurser samt ansvar mellan kvinnor och män. Reformen infördes den första januari 2002 och kallas, av någon märklig anledning, den andra pappamånaden.
Syftet med att reservera två månader per förälder i föräldraförsäkringen var att få pappor att vara hemma mer och mammor att vara hemma mindre. Strategin lyckades. I en ny rapport visar Försäkringskassan att när den första reserverade månaden infördes minskade andelen pappor som inte vara föräldralediga alls från drygt hälften till cirka 20 procent. Även den andra månaden påverkade mäns uttag omedelbart. För barn födda 2002 tog pappor i genomsnitt ut 89 dagar med föräldrapenning fram tills att barnen fyllt åtta år – 22 dagar fler än pappor till barn födda 2001.
Trots succén övergav den socialdemokratiska regeringen strategin och avstod från att reservera ytterligare månader under mandatperioden 2002 till 2006. Och utjämningstakten avtog. Förra året betalades 77 procent av föräldrapenningsdagarna ut till kvinnor och 23 procent till män. Fortfarande är det 18 procent av papporna som inte tar ut en enda dag. Jämställdhetsbonusen från 2008 har inte mer än marginellt påverkat hur föräldrar stannar hemma.
I veckan avslöjade nättidningen Feministiskt Perspektiv att regeringen har tagit bort Försäkringskassans mål om att pappor ska vara hemma mer. Nu är uppdraget att ge information så att välinformerade föräldrar kan välja hur de vill fördela föräldraförsäkringen mellan sig.
Enligt de jämställdhetspolitiska målen ska kvinnor och män ha samma möjligheter och villkor i utbildning och arbetsliv. Dessutom eftersträvas en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Rapport på rapport (till exempel höstens rapporter från SCB, Försäkringskassan och Finansdepartementet) visar hur tydligt som helst att kvinnor utför det mesta av både det obetalda och det betalda hem- och omsorgsarbetet. Allra störst är ojämställdheten bland småbarnsföräldrar.
Men i stället för att dra slutsatser sänker alltså regering ambitionerna. Det går att fråga sig om alliansregeringens bebis arbetslinjen inte gäller för kvinnor? Efter Folkpartiets kongress i helgen där partiet röstade ner förslaget om en tredje pappamånad saknas nu en kraft som driver på inifrån.
Med tanke på att det var tio år sedan en regering genomförde ett allvarliga menat försök att öka jämställdheten så var ambitionssänkningen kanske på tiden. Att inte längre problematisera hur mycket mammor är hemma med sina barn synliggör i alla fall hur långt ifrån jämställda vi ännu är.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
