Fattigdom gör människor sjuka. Om ojämlikheten ska minska behöver de lägsta ersättningarna i socialförsäkringen höjas.
Förra veckan skrev jag en ledare om den ökande ojämlikheten och om hur socialförsäkringarna kan användas för att öka jämlikheten.
Det finns starka skäl att som Anna Hedborg föreslagit höja taken så att en högre andel av inkomstskyddet vid sjukdom än idag kommer från den allmänna försäkringen, och en lägre andel från tilläggsförsäkringar som inte är tillgängliga för alla. När fler delar på risken blir försäkringarna billigare för alla. Dessutom skulle legitimiteten för de starkt omfördelande, jämlikhetsskapande socialförsäkringarna öka.
Men det viktigaste sättet att öka jämlikheten skulle så klart vara att höja de lägsta ersättningarna.
OECD:s jubelrapport om den svenska ekonomin som kom i förra veckan konstaterar att en förklaring till att ojämlikheten har ökat snabbare i Sverige än i något annat OECD-land är att ersättningsnivåerna har sänkts.
De som drabbas värst av lägre ersättningar är de som redan har lägst inkomst. Bland den tredjedel av Sveriges befolkning som tjänar minst (de tre lägsta inkomstdecilerna) får över hälften sin huvudsakliga inkomst från transfereringar av olika slag (sjukpenning, arbetslöshetsersättning, föräldrapenning).
Dessa ersättningar har urholkats sedan 1990-talet, påminner OECD. De senaste årens extremt låga räntenivåer har förstärkt utvecklingen. Minusräntan som firade tvåårsdag i helgen angår fler än Riksbanken, inte minst eftersom den bidrar till att prisbasbeloppet har sänkts.
En sjukersättning på garantinivå ger just nu 8960 kronor i månaden före skatt.
Ersättningarna i sjukförsäkringen beräknas utifrån prisbasbeloppet, och har alltså sänkts de också. Om människor som är sjukskrivna har upplevt att hyran och priserna på ICA har sjunkit i motsvarande grad? Tillåt mig tvivla.
Det är en hälsorisk att vara fattig. Idag är de lägsta ersättningarna så låga att de gör människor sjuka, som Solrosuppropet påminner om.
En sjukersättning på garantinivå ger just nu 8 960 kronor i månaden före skatt. Med en sådan inkomst är det svårt att ha råd med bra mat, att gå till tandläkaren, att hämta ut medicinen. Och det är svårt att inte bli sjuk av oro: över att få tandvärk, över att bli vräkt.
De låga ersättningarna drabbar kvinnor i högre utsträckning än män. Eftersom ersättningarna bygger på tidigare inkomst, speglar de och förstärker inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor.
Kvinnor tvingas oftare jobba deltid, och på Sveriges starkt segregerade arbetsmarknad är kvinnor överrepresenterade i lågavlönade sektorer, som vård och omsorg (80 % kvinnor) och utbildning (70 % kvinnor).
Att höja ersättningarna skulle vara en omfördelning från friska till sjuka, från män till kvinnor, och från rika till fattiga. OECD påminner om att det gäller att hitta rätt balans mellan ersättningsnivå och incitament att arbeta. Lika viktigt är att hitta en rimlig balans mellan kostnaden för sjukförsäkringen, och kostnaden för den ojämlikhet som gör människor sjuka.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
