Debatt Digitala läromedel ger läraren bättre möjligheter att genomföra verksamheten efter eget huvud, medan dagens tryckta medier alltför mycket vill ta över lärarens roll, skriver Rolf Ekelund, lärare och tidigare ordförande i Föreningen svenska läromedelsproducenter (FSL).
Finns det längre några elever som längtar till skolan för att lära sig saker? Inte så många, kanske. De flesta barnen och ungdomarna går nog till skolan för att träffa kompisar och möjligen för att försöka höja sina betyg, men förmodligen går alltför få elever till skolan för att de tycker att undervisningen är intressant och meningsfull.
Fenomenet har sannolikt funnits så länge vi har haft obligatorisk skolgång, men det råder knappast någon tvekan om att elevernas intresse för skolans undervisning i dag är mindre än någonsin.
Elevernas motivation infinner sig som bekant inte per automatik. Förr tillhandahöll skolan läroböcker som eleverna kunde botanisera i och på så sätt skaffa sig en uppfattning om undervisningens innehåll.
I dag får eleverna praktiskt taget aldrig egna läroböcker och har alltså vid läsårsstarten knappast någon kännedom om vad undervisningen under det påbörjade läsåret kommer att innehålla. Eleverna vet till exempel inte vilka perioder som ska behandlas i ämnet historia, vilken typ av matematikuppgifter som väntar eller hur avancerade texterna i främmande språk blir under vårterminen. Ett stort antal elever saknar helt enkelt mål och mening med undervisningen.
Tidigare var det inte sällan läroböckernasom styrde undervisningen. I dag har statens styrdokument för skolan helt och fullt övertagit den rollen. Styrningen sker i huvudsak via läroplanens angivande av varje skolämnes specifika kunskapskrav.
En undervisning som ensidigt lägger fokus på kunskapskraven med tillhörande bedömningar riskerar att bli såväl enformig som snuttifierad, fragmentarisk och föga inspirerande. Ofta går helheter och sammanhang förlorade och därmed även många elevers intresse och motivation.
Dagens analoga läromedel har en annan karaktär än vad tidigare läroböcker hade. De nuvarande läromedlen är ”heltäckande”, vilket innebär att de har ambitionen att fungera som kompletta undervisningspaket, där både stoff och pedagogik ingår. Strukturen är given och undervisningen förutsätts följa läromedlens snitslade banor, från start till mål. Läromedlen vill alltså vara mer eller mindre självgående och till stor del ta över lärarens roll som ledare av undervisningen.
De nya digitala läromedlen ger fler och andra möjligheter. De låser inte undervisningen i ett förutbestämt upplägg, sida för sida, från pärm till pärm. Det digitala läromedlet är dynamiskt medan det analoga är linjärt. Digitala läromedel erbjuder således ett större mått av flexibilitet och ger därmed läraren bättre möjligheter att genomföra verksamheten efter eget huvud. Dessutom kan undervisningen individanpassas i en omfattning som knappast är möjlig vid användning av tryckta läroböcker.
För att en framgångsrik implementering av digitala läromedel i undervisningen ska kunna åstadkommas krävs förstås att skolan utrustats med fullgod digital teknik, inklusive behövliga uppkopplingar, samt att alla berörda elever har tillgång till ”egna” datorer eller surfplattor. Centralt är också att lärarna erhållit adekvat kompetensutveckling vad gäller såväl teknikanvändning som den nya pedagogiken.
Läroplanen gäller förstås för alla lärare och elever, ingen kommer undan. Kunskapskraven bestämmer alltså lärarens planering och genomförande av undervisningen. Att samtidigt och parallellt arbeta med en lärobok som har egna ambitioner om att styra undervisningen låter sig helt enkelt inte göra. Dubbla kommandon fungerar inte. Förlagens tryckta läromedel används därför mycket sällan i sin helhet, vilket leder till att skolorna vanligen väljer att begränsa läromedelsinköpen till att omfatta klassuppsättningar av böcker som förvaras i förråd och tas fram vid behov.
Av någon besynnerlig anledning fungerar inte de så kallade marknadskrafterna i läromedelsbranschen.
Lärarna efterfrågar helt enkelt inte den typ av heltäckande tryckta läromedel som läromedelsföretagen i dag marknadsför. I stället önskar man välskrivna, kvalitetssäkrade och inspirerande böcker, som täcker respektive ämnes centrala innehåll utan att diktera undervisningens struktur och pedagogik. Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf utgör ett gott exempel på en sådan lärobok.
Vi kan i dag tänka oss att en liknande, berättande eller populärvetenskapligt hållen bok med fördel skulle kunna användas parallellt med ett modernt digitalt läromedel.
Läromedelsföretagens oförmåga att efterkomma lärarnas önskemål resulterar i att skolornas inköp av läroböcker minskar år efter år. Av någon besynnerlig anledning fungerar inte de så kallade marknadskrafterna i läromedelsbranschen. Till förfång för undervisningens kvalitet och resultat.
Allt fler lärare upptäcker emellertid att de nya digitala läromedlen ger större frihet i planeringen och bjuder på en mer omfattande pedagogisk palett. För eleverna innebär införandet av digitala läromedel även den stora fördelen att de i sina telefoner, surfplattor och datorer kan ha ständig tillgång till kvalitetssäkrat innehåll på rätt nivå i samtliga teoretiska ämnen. De digitala läromedlen har avancerat och utvecklats under senare år och svarar idag för omkring 25 procent av skolornas läromedelsinköp.
Barn och ungdomar ska längta till skolan, inte bara för att träffa kamrater utan framför allt för att inhämta kunskaper och lärdom. De senaste decenniernas skolpolitik har misslyckats. Nya skolreformer måste nu till för att eleverna åter ska kunna uppleva undervisningen som meningsfull. Inled med att kvalitetssäkra skolans digitalisering samt att helt sonika ta bort kunskapskraven.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, f d läromedelsförläggare och tidigare ordförande i branschorganisationen Föreningen svenska läromedelsproducenter (FSL)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
