Kultur I regeringens nyligen antagna budget för 2023 har ett stöd på 200 miljoner till de kommunala kulturskolorna halverats. Det handlar om förlorade 100 miljoner men kanske än mer om en brist på reflektion kring vad vi idag vill med kulturskolorna. Det skriver Håkan Sandh, tidigare chef för Kulturskolerådet.
På 1930- och 40-talet startades de första kulturskolorna – då som musikskolor. Deras betydelse för samhällsbygget var viktig. Allt fler hade lämnat landsbygden och flyttat till städerna och ett industriarbete. Där förlorade familjerna kontakten med kyrkan och ungdomen riskerade att lämnas vind för våg, och få dåliga vanor i form av alkohol, dans och jazzmusik. Vissa ambitioner slog lite fel men den samhälleliga målsättningen att ge barn och ungdomar en bra uppväxt, tillgång till bra kultur, samspel, nya vänner och värderingar som byggde ett gott samhälle – är de så obsoleta idag? Ambitionerna med musikskolorna var då som nu identiska med de för idrotten, lite förenklat att bidra till fysisk och psykisk hälsa hos en så stor del av befolkningen som möjligt. Hur stort lidande och hur stor kostnad bristande hälsa genererar kan knappast överskattas.
Alla barn skall erbjudas en möjlighet till eget kulturutövande. Staten behöver kompensera kommuner som har svårt att klara uppgiften på egen hand, men också ta ansvar för lärarutbildning, nationell verksamhet och forskning.
I den svenska kulturpolitiken finns idag en fördelning av ekonomiskt ansvar mellan stat, region och kommun. Den bygger i hög grad på 1974 års kulturpolitik som förespråkade en decentraliserad kultur. Idag står staten för 45 procent av samhällets kulturstöd, regionerna för 15 procent och kommunerna för 40 procent. Kulturskolorna, jämte biblioteken den största kultursatsningen mot barn och ungdom, finansieras nästa år med 3,5 procent av staten, inget av regionerna och med 96,5 procent av kommunerna. Hur går det med kommunernas stöd 2023? I augusti 2020 skrev jag i Dagens Arena om risk för stora nedskärningar. Jag fick fel, pandemistödet till kommunerna räddade verksamheten. Nu finns åter samma fara. Dels för att statens generella stöd till regioner och kommuner inte kompenserar för ökade kostnader och dels för att statens neddragning ger en signal om att detta inte är en viktig verksamhet. Att kulturminister Parisa Liljestrand vid ett par tillfällen framhållit betydelsen av kommunala kulturskolan ändrar inte den bilden.
Kulturskolan är extremt decentraliserad. Först 2018 sjösattes en nationell politik. En sådan behövs inte minst för likvärdigheten. Alla barn skall erbjudas en möjlighet till eget kulturutövande. Staten behöver kompensera kommuner som har svårt att klara uppgiften på egen hand, men också ta ansvar för lärarutbildning, nationell verksamhet och forskning. Även inom idrotten drar kommunerna det största lasset, främst genom att bygga idrottsanläggningar. Skillnaden är att inom idrotten finns en stor och stark nationell rörelse med ledarutbildningar, forskning och tävlingar på alla nivåer. Allt från gåfotboll för pensionärer till landslag. Bredd och elit. Lokalt och nationellt. Gammal och ung. En motsvarande arena där den nationella, regionala och lokal kulturpolitiken kan samordnas behövs för kulturskolornas – och därmed för en stor del av offentlig kulturs – framtida utveckling.
Kulturskolor är till för barnens utveckling. Tränas barn från födelsen så utvecklas gehör, färgkänsla, koordination, tal och språk. Utvecklas det inte är allt detta svårare att träna upp i högre ålder. Use it or lose it, brukar professor Gunnar Bjursell från The Cultural Brain Initiative vid Karolinska Institutet säga. Är detta ett självklart mål och en viktig del av dagens samhällsbygge? Ett nationellt kulturpolitiskt mål är att ”särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.” Kommunerna satsar nära tre miljarder på kulturskolorna. Om de hanterades som övrig offentlig kultur skulle det statliga anslaget vara 45 procent, det vill säga 1,3 miljarder. Om barns och ungas kultur prioriterades av staten skulle det vara högre. Staten behöver nu, om vi skall slippa se en kraftig neddragning av verksamheten, göra ett omtag, formulera nya målsättningar och hitta stödformer på en helt annan nivå än dagens.
Håkan Sandh, tidigare chef för Kulturskolerådet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
