ledare Ytligt sett verkar inte näringslivet vilja haka på idéer om en mer rättvis och klimatmedveten ekonomisk politik. Men opinionsmässigt verkar det faktiskt ut som vi närmar oss en vändpunkt.
Idag ökar fattigdomen i nästan alla av världens länder, och det är nytt. Ingen blir däremot överraskad att de rika bara blir rikare. Detta framgår av hjälporganisationen Oxfams årliga rapport, som typiskt nog har rubriken The Inequality Virus, som om de växande klyftorna vore att likna vid en pandemi. Men vad det handlar om är förstås att coronaviruset synliggjort och förvärrat en redan existerande fattigdom och utslagning.
De flesta på jorden beräknas leva på mellan 1 och 10 dollar om dagen. Med pandemin minskar marginalerna ytterligare. I land efter land ser vi hur hungriga slåss på gatorna. Medan fattiga dör i covid-19 i högre grad än de rika drar dessa ifrån vad gäller inkomst och förmögenhet. Ett skäl till detta är att hög avkastning på aktier ofta är viktigare än den reala ekonomin, till exempel nya arbetstillfällen. Oxfam menar därför att världens börser på bara nio månader sedan pandemin bröt ut kunde återhämta sig, medan det kommer att ta årtionden för de sämst ställda att komma ur den största arbetslösheten sedan 30-talet.
Oxfams rapport släpps, som brukligt är, till den årliga konferensen World Economic Forum i Davos i de schweiziska alperna, som startade igår. Man brukar tala om Davosmänniskan, en småradikal företagsledare eller rätt progressiv politiker, som flyger dit och därvid ökar koldioxidutsläppen, för att väl framme i Alperna delta i spännande samtal om rättvisare fördelning och bättre klimat, för att sedan flyga hem och glömma allt som sagts. Men en del av denna dubbla bokföring är nog inte längre möjlig sedan Davosmötet i år genomförs på video.
Forskarna är tämligen ense om att ökad jämlikhet kan sätta fart på stagnerade ekonomier.
I själva verket kan man fråga sig om inte Davos nått en vändpunkt, eftersom alla dagens brännande kriser är inflätade i varandra och inte längre kan pratas bort: den ofruktbara finansiella ekonomin, pandemin som ökar ojämlikheten och gör att de fattigaste riskerar bli utan vaccin, och den alltför långsamma klimatomställningen. Vad som krävs är mer politik, mindre marknad. Vi behöver regeringar som inser att de växande klyftorna inte är ofrånkomliga. Tvärtom, forskarna är tämligen ense om att ökad jämlikhet kan sätta fart på stagnerade ekonomier.
Pandemin har i den välbärgade delen av världen lösgjort en betydande politisk handlingskraft för att hålla krisdrabbade företag vid liv. Men krävs det inte också mer av ett omfördelande samhällsbygge, mer av klimatinvesteringar och att vi rustar upp en pressad sjuk- och äldrevård? Ytligt sett ser det inte ut som näringslivet skulle vilja haka på idéer om en mer rättvis och klimatmedveten ekonomisk politik. Det som sticker i ögonen är de bränsleslukande SUVar, privata jetplan och gigantiska lyxbåtar, som en del av de med pengar skaffar sig.
Men opinionsmässigt verkar det faktiskt ut som vi närmar oss en vändpunkt.
Ekonomerna på stora organisationer som IMF och OECD är sedan länge ingen hejarklack för mer ojämlikhet. En tidning som The Economist menar att ”kapitalismen behöver en välfärdsstat för att överleva”. Och Business Roundtable, som har några av de största företagen i USA som medlemmar, krävde i ett utspel häromåret att dessa skippar fixeringen vid aktiemarknaden och istället fokuserar på sitt sociala ansvar. Beskattningen är en nyckelfråga.
Oxfam föreslår i rapporten The Inequality Virus en tillfällig vinstskatt på de 32 rikaste globala företagen. En sådan skatt skulle ge 104 miljarder dollar, vilket exempelvis räcker till vaccin åt hela världen. Det är en bra början.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
